Göteborgsposten – 16 maj 1871, sida 1

— Mitt rum i detta hus! — Ja. Men vi kunde ej finna er. Här är ni likväl nu och ni får ej gå tillbaka till arrendegården. Det skall vara en tröst för den stackars squiren att ha er i närheten. Ni vet att han alltid tyckt om er familj. Ni skulle ha sett honom gråta öfver er helt nyss, då han trodde att ni var död. — Jag är mera omhuldad än jag trodde, sade Jael sakta. — Ja, men ej mer än ni förtjenar, mitt barn. Doktorn doppade en skorpa i ett glas vin. — Gör mig nu det nöjet att äta upp denna. Hon åt upp skorpan, derefter en annan och en tredje. — Det är en usel och syndig flicka ni är så god emot, sade hon och började gråta. — Nonsens! Hvad känner ni om synd? Jag är en bättre domare i den saken än ni, och jag säger er att ni är den bästa flicka och den mest oegennyttiga flicka i hela verlden; beviset derföre är att ni i stället att rufva öfver era egna sorger vill fatta nytt mod och bli en tröst för den stackars mr Raby i hans enslighet. Dessa ord tycktes tränga till Jaels hjerta. Hon lade handen öfver pannan och tycktes öfverlägga. Kanhända skulle hon ha svarat, om ej Raby kommit ner och bedt henne gå upp på sitt rum. Hon tog ett par steg framåt, men stannade hastigt. — Tjensteflickorna! De skola få se mig i detta tillstånd. — Nej, do ha allesammans gått till sängs,