Göteborgsposten – 16 maj 1871, sida 1

bestulen. Skäms ni ej? äta hans bröd, taga lön af honom och så stjäla hans smör ifrån honom. — Om ni kallar mig för tjuf, skall jag stämma er. Tjuf kan ni vara sjelf! Ni tillhör ej huset. Hvems klädning är det ni bär? Kom hit, James! Hitåt, Tom! här är en främmande qvinna utstyrd i en af klädningarne ur squirens garderob. Jael stod ett ögonblick handfallen och såg rodnande på sina lånta kläder. Åtskilliga af tjenstepersonalen lockades dit af det högljudda talet och hennes belägenhet började bli mycket obehaglig; men mr Raby ville nu ha sitt ord med i laget. — Håll tungan på er. Nå, Jael Dence, hvad är det frågan om? Genast riktades allas blickar mot fönstret och Jael började sin förklaring. — Sir, sade hon, jag såg denna unga qvinna taga fram någonting som hon hade under förklädet och gifva det till en liten flicka. Jag misstänkte att saken ej stod rätt till, hvarföre jag hejdade den lilla flickan vid porten och frågade henne hvad hon bar bort så hemlighetsfullt. Hon släppte genast hvad hon bar och sprang sin väg. Jag tog upp det och bar det med mig; här är det, två skålpund vackert nykärnadt smör, inlindadt i papper. Derföre ropade jag an mjölkflickan här. Hon säger att jag är en tjuf och den saken öfverlemnar jag åt er att bedöma, sir; ni vet bäst om jag härstammar från tjufvar eller hederligt folk; hvad jag vill veta af henne är hvars