Göteborgsposten – 15 maj 1871, sida 2

tLloyd Rouenaist följande depesch, daterad Mainz d. 11 Maj, kl. 28 f. m.: Den definitiva freden med Tyskland har undertecknats. Handelstördragen skola å ömse sidor bli upphäfda och den för andra nationer gällande tulltariffen skall tillämpas. Tyskland köper för ett belopp af 325 mill. fres jernvägar i de afträdda landsdelarne under vilkor, att den tyska regeringen blir i besittning af linien Thionville Luxembourg. Ostkanalbolaget kan välja, om det vill behålla Saint Louis Basellinien eller mottaga en summa af två millioner. Vi behålla vår frihet i kommersiela hänseenden. Krigstångarne skola så enart som möjligt vända tillbaka. Vi göra ett uppehåll i Mainz och i Köln för att besöka fångarne och lemna dem understöd till hemresan. Alldenstund ministern ingentiog nämner om sättet för krigsskadeersättningens utbetalande, vid hvilket han förut sästat så stor vigt, är det möjligt, att de franska underhandlarne i denna punkt ej kunnat vinna någon anmärkningsvärd eftergilt af Bismarck. Hvad fästena kring Paris angår, nämnes om desamma ej heller något, hvarför någon ändring af fredspreliminärerna i hänsyn till dem antagligen icke egt rum, utan skola de lemnas af de tyska trupperna, så fort den första halfva milliarden blir betald efter fredens definitiva undertecknande. Versaillerregeringen lär ha dessa penningar i ordning, så att utrymningen kan ske ofördröjligen. Detta fredsslut visar bäst, huru djupt Frankrike lidit af det nyss utståndna kriget, hvilket reducerat det inom sådana gränser och förhållanden, alt dess röst inom de europeiska makternas råd i sjelfva verket icke mera kan ha samma betydelse och vigt som förr. De oerhörda summor, det måste utreda i krigs skadeersättning åt den hatade fienden, skola under många år så taga landets materiela krafter i anspråk, att det blir i sjelfva verket för denna tid förlamadt i all kraftutveckling utåt. Detta är emellertid ändock en sak, som kan med tiden öfvervinnas; men då Frankrike åter repat sig materielt ur lägervallen, så skall det genom sina inskränkta och ogunstiga gränser vara på äfven annat sätt förlamadt. Dess gränser ligga neml. öppna för fienden, som å sin sida deremot besitter de starkaste platser, ifrån hvilka han kan rikta sina angropp efter behag. Det är neml. blott en tidsfråga, när storhertigdömet Luxembourg skall bli i Tyskland införlifvadt. Något tvivel om, att det skall ske, finnes icke. Tyskland skall då ha emot Frankrike en så väldig fästningstrekant som Luxembourg, Metz och Strasbourg, hvilka alla skola göras till de starkaste bålverk i verlden. Något angrepp ifrån Frankrikes sida emot Tyskland är således hädanefter en omöjlighet, hvaremot ett angrepp af Tyskland mot Frankrike kan utföras när som helst. Ifrån att genom sina förträffliga gränser kunna vara i tillfälle att föra ett sådant epräk inom makternas råd, att dess vilja måste respekteras, skall Frankrike hädanefter vara inskränkt till sig sjelf och nästan endast kunna tänka på att ordna sina krafter till försvar. Frankrike är numera från aktivt blifvet passivt; och hvad detta skall innebära för framtiden, det veta nog de mindre folken i Europa, hvilka i Frankrikes makt och inflytande haft sitt bästa stöd och an säkraste garanti för att få i oberoende lefva sitt eget lit och med flitiga händer vårda frihetens, vetenskapens, konstens och industriens flammor. Med Frankrike nedstiget från sin aktiva ståndpunkt, med England för soffadt under en egoistiskt spetsborgarklass, med Österrike sönderfallande i hvarandra repellerande nationaliteter, med Italien kokande af, inre sprängämnen, skall Ryssland ha sältet fritt att ännu i detta sekel taga ut det vigtiga steget mot Bosforen och slå ned öfver Konstantinopel. Hvilka framtidsutsigter för de Skandinaviska länderna, för Belgien, Holland och Schweiz! I sanning, Frankrikes ne derlag voro en djup olycka; men trefaldt ve de uslingar, som icke tvekat om att göra inre anarki och genom ett formligt borgerligt krig icke allenast förlama den lagliga regeringens kraft att uppträda emot den nu obeveklige fiendens öfverdrifna fordringar, utan ätven gifva andra makter skäl och förevänning att athålla sig från att understödja den franska regeringens bemödanden! Striden mellan Versaillerregeringen och insurgenterna utanför Paris nalkas sitt slut.