Göteborgsposten – 15 maj 1871, sida 2

Det är ingenting annat än hvad vi väntat, att de bonapartiska sympatierna i Frankrike börja vinna allt störro och större utbredning, på grund af de jemföorelser som en hvar måste anställa mellan förr och nu. Landtbefolkningen säges vara så öfvervägande kejserligt sinnad, att ett nytt plebiscit troligen skulle få ett liknande resultat med folkomröstningen d. 8 Maj 1870. En korresp. skrifver från Paris härom till Köln. Zeit. : Man kan omöjligen längre blunda för den sanningen, att en kraftig diktatur är det enda medlet till att ånyo kunna förena och sammanhålla alla nationens splittrade krafter. Man inser nu i Frankrike, hvilket ofantligt konststycke kejsar Napoleon III under 22 år utfört, genom att hålla de extrema partierna i tygeln till den grad, att en väpnad emöt — något som tillhörde hvardagshändelserna under Ludvig Filip — nästan blifvit en myt. I Frankrike suckar hela verlden efter en man, som åter kan ställa allt i ordning och betrygga samfundet mot nya omhvälfningar. Huru högt många än skatta den ideala friheten, kunna de likväl icke neka till, att äfven det hårdaste envälde måste vida föredragas framför hela landets finansiela ruin och ett tillstånd, som låter många dö af svält. Sedan nu utsigterna till upprorets undertryckande ljusnat och dermed frågan om regeringsformen snart måste komma på tapeten, samlas nu de olika pretendentfamiljernas representanter som korparne kring åtelen. Sålunda befinner sig kejsarens nära frände Achille Murat, som delade hans fångenskap på Wilhelmshöhe, nu i Versailles. Af Orleanseorna har hertigen af Aumale flyttat från Breux till Versailles, der han bebor en tyst boning i Parc aux Cerss. Rouvelliste de Rouen skrifver: Det är ej längre någon hemlighet här i Normandiet. att den sqvadronchef Robert le Fort, som enl. ÅJournal Öfficiel nyligen blifvit utnämnd till riddare af Hederslegionen, icke är någon annan, än hertig Robert af Chartres (Ludvig Filips sonson, född 1840, yngre broder till grefven af Paris), som utmärkt sig både under general Estancelin och under Chanzys befäl. Man vet äfven, att prinsen af Joinville (Ludvig Filips fjerde son, född 1818) utmärkt sig vid de franska truppernas återtåg från Origans i December f. å. a Härtill kommer, att legitimisternas Henrik V, grefven af Chambord, i en Brysseltidning nu äfven förklarat sig villig att öfvertaga Frankrikes krona. Thiers har mycket att stå i!