Göteborgsposten – 11 maj 1871, sida 1

DUDUD 3 — —— tillstånd att hon hvarken kunde fatta frågorna ej heller minnas hvad som inträffat. Grace blef ond och bannade doktorn för sitt misslyckade försök. Hon erinrade honom att det varit nära att hon sjelf lyckats förmå Jael att tala. Hon beslöt att ännu en gång begifva sig till sjukhuset. — Jag skall förmå henne att säga en sak, sade hon, om jag också skall slita bort både hennes och mitt hjerta. Hon klädde sig och gick med snabba steg ner till sjukhuset. Det fanns två vägur till detsamma, men hon valde den som skulle förorsaka henne smärta. Hon kunde ej hjelpa det; hennes fötter förde henne oemotståndligt till denna olyckliga plats. När hon kom närmare den fatala bryggan, fick hon se ett antal personer på densamma, hvilka blickade ner i floden på något afstånd derifrån. Samtidigt började folk skynda förbi henne på väg till bryggan. Hon frågade en af dem hvad det var. — Det är något i floden, var det enda svaret, men den ton hvari det uttalades var så betydelsefull, att hon till följe af dessa enkla ord började springa framåt, ehuru hennes ben knappt ville bära benne. Bryggan var ännu ej så full af folk, att hon ej lyekades tränga sig fram mellan ett par qvinnor och se. Alla talade i låga hviskningar. Hettan hade torkat upp floden så att blott strömfåran i midten var qvar och i denna strömfåra låg ungefär femtio alnar från bryggan en hög af murbruk, som en gång utgjort öfra delen af