Göteborgsposten – 10 maj 1871, sida 2

den omedelbara följden deraf skulle bli insurrektionens undergång, hvilken i alla fall ej kan vara långt aflägsen: men Rossels förklaring att jhan skall skjuta den förste parlamentaire, som infinner sig för att upprepa begäran att fästet Issy skall uppgifvas, är tillräcklig att visa kommunens och dess generalers känslor. Ett civiliseradt krigföringssätt är alldeles öfvergifvet i denna kamp. Röfvare och smördare äro de uttryck som användas af båda parterna mot deras antagonister, och franskt hat till preussarne Loch preussiskt förakt för fransmännen under det sista kriget voro milda i jemförelse med de ömsesidiga känslorna hos fransmännen sjelfva. Jag har redan pr telegraf omnämnt att den 22:a chasseursbataljonen lyckades omringa och intränga i jernvägsstationen vid Clamart utan att ha behöft aflossa ett skott. Med kattlik ihardighet hade de i tre timmar legat i bakhåll, innan de rusade på sina olyckliga fiender. Kl. mellan 11 och 12 rörde sig deras första kolonn framåt. Då de nalkades en skildtvakt utantör stationen gafs det vanliga anropet: Qui vive? Enat de främsta männen i kolonnen svarade: YTinyl-:deudlome hatalllon de la Garde Nationale. Skildtvakten föll i den snara som utlagts för honom och hans kamrater och lät kolonnen framrycka. Ilan blef genast dödad och stationen omringad och tagen. Då chasseurerna inträngde i densamma, funno de två bataljoner nationalgarde och ett kompani francs-tireurs. Omkring en tredjedel af dessa insurgenter lågo rusiga och sofvo, då massakern började. De sprungo upp och förenade sig till ett motstånd, hvilket naturligtvis blef mycket svagt, emedan endast ett fåtal at insurgenterna hade sina skjutvapen bredvid sig. Huru hjelplösa de voro kan man finna derat att antalet döda och sårade å truppernas sida endast belöpte sig till fem. Långt flera än 200 nationalgardister och franestireurs blefvo dödade på platsen. De öfriga lyckades rusa ut och sprungo i riktning mot fästena Issy och Vanves. Trupperna förföljde och sköto efter dem, och garnisonerna i de båda fästena törmodade vid åsynen at muskötelden att rörelsen åsyftade ett anfall och började en mördande gevärseld från fästena. Sålunda på öppna fältet blottsällda för en förfärlig eld från vänner och fiender, stupade de olyckliga flyktingarne i sådan mängd att marken ett långt stycke från stationen var betäckt af döda och sårade. En ryslig scen var det, såväl derinne som utanför. Ropen af de hjelplösa sårade kunde höras långt ifrån de platser der de lågo. Flera timmar derefter, sedan chasseurerna installerat sig i stationen, befallde några af ofticerarne, rörda af dessa klagorop, en afdelning soldater att marschera ut och bära in de lidande; men en muskötsalva från fästningen tvingade soldaterna att skyndsamt vända om. Jag har sagt att affären vid Clamart ej är den enda at detta slag. Den upprepades förliden natt, ehuru närmare detaljer om denna strid ännu saknas. Striden stod på en plats benämnd Senerp, i närheten af Moulin-Saquet, en position sydvest om fästet Issy och något nordligare än Les IIautes Bruycres. Trupperna öfverraskade insurgenterna der, dödade 150 och togo 400 fångar. Man talar ånyo om att furst Bismarck, som ej kan utfå sina penningar och ej ser ett slut på insurrektionen samt följaktligen ej på den preussiska eckupationen, hotar med att marschera mot Paris. Man talar i sammanhang härmed om att regeringen i Versailles hänvisar till sina partiella framgångar mot rebellerna för att bevisa att den är i stånd att besegra dem. En tidning försäkrar att England och andra europeiska makter uppmanat kabinettet i Wien till ett sådant handlingssätt. Hvad England beträffar finnes ingen sanning i det påståendet. Engelska regeringen har undvikit all inblandning i Frankrikes inre angelägenheter. På samma gång tror jag mig endast uttrycka de festa opartiska personers opinion då jag säger, att preussarnes intåg i Paris skulle vara en välgerning, om ej franska regeringen efter ytterligare ett par dagar kan kufva rebellionen — och jag bekänner att jag ej är fullt säker på den saken. Issy är visserligen nära omringadt, och då den löpgrat som nu anlägges af trupperna blir färdig skall tästet vara helt och hållet aiskuret från undsättning af insurgenterna. Alla dess baracker utom en ha blifvit förstörda, men nya kanoner och mitrailleuser ha blitvit synliga bakom jordverken äfven under de senaste dagarne. Att dess kapitulation är blott en tidsfråga, derom kan ej råda något tvifvel, men är ej fortsattandet af detta blodiga broderkrig blott en enda dag till alltför upprörande att tänka på? Att afgifva detaljer för en dags kanonad blott att återupprepa hvad som flera gånger blifvit berättadt. Med undantag af att de i insurgenternas händer varande fästena och särskildt Issy bli allt mera tilltygade för hvarje dag, kan man blott föga märka någon förändring i ställningen. Regeringen har nu ett mycket starkt artilleri, men en belägring inskränkt till en artilleristrid och ett tillfälligt slagtande för att komma i besittning at en sådan position som jernvägsstationen vid Clamart är ett långsamt arbete. Det finnes blott få trupper qvar i Versailles nu. De ha alla fätt:marschera ut, och i går tågade man med ammunitionsvagnar, hvardera innehållande 150 granater, i riktning mot batterierna. De olika ambulanssällskapernas tyckas ha beslutat sig för att fortsätta sitt mödosamma arbete. Jag har redan talat om det sällskap, hvilket har sitt hufvudqvarter här, men hvars törråder at medikamenter, bäddar och bandager anlända från annan ort. Inom de sista fjorton dagarne ha hundra lådor anländt till Versailles, under uppsigt at kapten W. Wedderburne och mr v. Green, från Societe Nationale Anglaise i Boulogne-sur-Mer. Det röda korset är åter synligt på åkdon och skyltar. Det finnes sju militärhospitaler i detta grannskap. I sjeltva verket har allt nu samma utseende som under preussarnes belägring. Frankrike måste nu unserhälla sin egna ofantliga arm och den preussiska ockupationsarmtåen på köpet. Till denna militära börda kommer kostnaden för underhållet af alla de fångar som tagits i striderna med insurgenterna. IIvarje dag anländer en mängd hit, under det många flera bli atsända till Belle-Isle, eller någon annan mera permanent fängelseplats. 1 dag skola 250 aftoras till Isle dOleron, men 400 föras in från Moulin-Saquet. Intet land har någonsin hatt ett så sorgligt utseende som Frankrike nu har i närvarande tidpunkt. Dess ställning står ensam i hela verldshistorien. För närvarande är allt mörker och man kan ej skönja något annat än den hemska ovissheten för framtiden.