Göteborgsposten – 10 maj 1871, sida 2

Blodbadet vid Olamart. Times korrespondent i Versailles skrifver d. 4 d:s följande: Detta borgerliga krig föres med verklig vildhet. Trupperna gå längre än deras befälhafvare önska. Ingen pardon är nu deras lösen. Man hör den uttalas äfven med kallt blod, och hotelsen blir verklighet då de öfverraska insurgenterna under sådana omständigheter att de senare ej kunna göra nägot motstånd. Den 2 d:s omtalade jag pr telegraf det faktum att mer än 300 stackars menniskor blifvit spetsade på bajonetten i jernvägsstationen vid Glamart. I sitt tillkännagifvande om intagandet af denna position omnämnde hr Picard ej massakern. Ej heller är den vidrörd i depescherna af den general från hvilken franska allmänheten fått officiel underrättelse om affären och dess resultater; men den är ickedestomindre verklig, och som man kunnat vänta har den följts af förnyade fientligheter efter samma rysliga metod. Allt tvifvel rörande armåens känslor är nu upphäfdt. Svårigheter för de högre officerarne består ej i att behöfva förekomma traternisering mellan soldaterna ech rebellerna, utan den består i att förhindra de förra från att skjuta ner eller ränna bajonetten i hvarje insurgent-gardist som faller i deras händer. Kommunen har hittills iakttagit tystnad rörande blodbadet i Clamarts jernvägsstation. Sannolikt fruktar den att offentliggörandet deraf skulle injaga sådan skräck hos dess anhängare, att