Göteborgsposten – 5 maj 1871, sida 2

Det själsqval hon uthärdade var en lärdom för henne. Nu vissto hon hvad svartsjuka var; en plåga så stor att hon kände sig ej kunna uthärda densamma. IIon tyckte nu att han haft fullkomligt rätt då han lät henne skicka bort mr Coventry; han måste skicka bort Jael: hon skulle fordra det. Sedan hon fattat detta beslut, afvaktade hon ångestfullt Heny Littlos nästa besök. Han kom påföljande dag, men hon var utgången. Hon frågade tjensteflickan om han sagt något. Denna svarade: — Han såg i börjen misslynt ut, men sedan svarade han: Nå, det var så godt det. Detta var ett ytterligare slag. Grace satte dessa Henrys ord i någon mystisk förening med det anonyma brefvet och gret hela natten; men på morgonen beslöt hon att gå rakt på saken: hon ville begifva sig till fabriken och begära en förklaring. Hon ville se det rum hvari Henry påstods tillbringa så många timmar med Jael, och hon ville säga honom att den man hon älskade och lefde för måste ställa sig öfver all misstanka eller förlora henne för alltid. och om han blir ond på mig för det, tänkte hon, nåväl, då kan jag dö. Hon utförde verkligen sitt beslut och gick nästa morgon till verkstaden för att begära en förklaring. Hon tog brefvet med sig. Under vägen tänkte hon på huru hon skulle gå till väga, och slutligen beslöt hon att blott räcka honom brervet och fästa sin blick på honom. Hans ansigte skulle säga henne sanningen,