Göteborgsposten – 5 maj 1871, sida 1

— ev A — ledighet inga skäl för deras begäran framställts. Hr Brunberg, den förste permiss.onsansökaren, försäkrade visserligen att han för sin hemresebegäran hade giltiga skäl, men hvilka dessa vore uppgaf han ej. Om kammaren dermed vore beläten, yttrade han spetsigt, så kunde han begränsa sin begäran till 10 dagar; men då proposition gjordes och hr Gu mielius begärde votering, så ömmade blott 33 för hr Brunbergs hemlängtan, mot jemnt 100 som gjorde sig flinthårda. Derefter kom hr Bengt Bengtssons permissionsansökan före. Under tiden hade denne representant, som annars är mycket stillsam och tystlåten, hunnit blifva animerad, och när han fick ordet så hemställde han om det vore tllständigt att nu vägra permissionsansökningar, då så icke skett tillförne; han hade punktligt varit tillstädes, men hr Gumelius hade. ofta varit borta. IIan kunde, men ville ej uppläsa de skrifvelser han fått med enträgen begäran om att komma hem. Han begärde derföre att permission skulle beviljas, men om ej så skedde — nu hade talaren hunnit blifva riktigt ond — så skulle han nästa riksdag väcka förslag om utseende af en fiskal, hvars åliggande blef att hålla uppsigt öfver de frånvarande. — Men icke ens det förmådde blidka eller skrämma mer än 20 ledamöter, under det att 102 ville att han med dem skulle dela ljuft och ledt tills riksdagen blef afslutad. Hr Gumeelius har obsstridligen med sitt uppträdande i denna fråga åstadkommit en god sak, den att erinra dessa solkombud, hvilka rjelfva fordra så stor pligttrohet, att äfven de ha förpligtelser, som fortfara så länge riksdagen räcker. Om Lördag skall konstitutionsutskottets förslag till ny tryckfrihetslag i kammaren diskuteras. Detta förslag är produkten af utskottets arbete vid tvenno riksdagar och utgör hufvudsakligen resultatet af prof. Rydins och brukspatron Bergstedts samarbete. Men det nu afgifna förslaget har dock först behandlats at en inom utskoitet tillsatt komits, som utgjorts af de begge nyssnämnda jemte hofrätterådet Gegerfelt, hrr Nils Larsson, Hierta och Wijk, tills den sistnämnde, efter erhållen permission, efterträddes af hr Gumeelius. I denna komite lärer hvarken hr Nils Larsson eller hr Hierta gjort några anmärkningar mot förslaget, men mot åtskilliga punkter i detsamma ba de sedan reserverat sig. Den nya tryckfrihetslagen har på det hela taget välvilligt mottagits af tidningspressen inom hufvudstaden. Dagens Nyheterher visserligeu haft åtskilligt att anmärka, hvilket återfinnes i hr Hiertas reservation, och har sökt göra troligt, att ansvarings-systemet, i stället för att inskränkas. skulle genom forslaget oltva utsträckt, eller rättare att eut nytt falskt ansvaringsskap skall uppkommar. Men just till detta Åansvaringsskap, hvilket lika länge som allmänt förkastats, intager hr Hierta en så egendomlig ställning, att hvad i den frågan af nämnde tidning anförts torde vara af ringa betydenhet. Den hutvudsakliga anmärkningen mot det framlagda förslaget torde riktas mot sättet för juryns utväljande. Den skall nemligen utses af landstingen, utom i städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, der juryn skall väljas af stadsfullmäktige, Motförslaget torde blifva att juryn skall väljas i hvarje stad af de till riksdagsmannaval röstberättigade. I den riktningen torde förslaget blifva återremitteradt — om det icke i sin helhet förklaras blitva hvilande, då den sannolika följden blifver att förslaget vid 1873 ärs riksdag förkastas på grund af anmärkmugen mot sättet för juryns valjande. Återremitteras förslaget nu, sä är det möjligt att utskottet kan medhinna en sammanjemkning af de stridiga åsigterna, och att förslaget derefter kan antagas till hvilande. Emellertid anses nu såsom säkert att iksdagen kan och skall afslutas den 17 Maj, såvida inga oförutsedda binder intraffa.