Göteborgsposten – 4 maj 1871, sida 2

mA stadda kår fått befallning att vända om och! åter besatt alla de redan utrymda platserna, i bland dem äfven Montboliard. Härigenom har förvirringen i det olyckliga landet nått en sådan höjd, att Thiers måste genomdrifva en eller annan lösning. Kommunen i Paris vet detta och har derför träffat alla förberedelser till utbredande af död och förstörelse omkring sig, då hon icke längre kan hålla sig. Den pålitlige franske korresp. till Times i Paris har flera gånger uttalat sin fruktan för, att sådana djefvulska planer uppgjorts, och han har anfört många hemska rykten, hvilka gått från mun till mun i Paris. Visst är, att ett stort antal minor nedlagts vid barrikaderna, och man säger att de alla satts i förbindelse med ett elektriskt batteri på Montmartre, hvarifrån de kunna vid en gifven signal antändas, då insurgenterna måst draga sig tillbaka för Versaillertrupperna. Nu omtalas änau dystrare förberedelser, i det man säger, att Börsen, Madeleinekyrkan, Tuilerie-orangeriet och Maillotporten äro underminerade. La Comrmune är dock ej nöjd härmed, utan fordrar, att man äfven skall använda grekisk eld, emedan man icke behöfver hysa något afseende på mensklighet, då det gäller att komma åt regeringen i Versailles. Kommunen har på sista tiden icke visat sig fullt pålitlig för dessa ytterligheter, hvarför ledarno genomdrifvit valet af ett utskott, i hvars Land nu makten samlats. Det kallas Allmänna Välfärdsutskottet och är försedt med de vidsträcktaste fullmakter. Till medlemmar af detsamma ha utsetts: Antoine Arnaud, Lameillet, Ramier, Felix Pyat och Charles Girardin. Af dessa skall väl den eländige Pyat vara främste mannen; de öfriga äro föga kända annorledes, än som vilda klubbtalare och brandröda kommunister. Så långt har det då kommit, att verldens skönaste stad nu är i dessa fem uslingars våld, hvilka tillsammans med en mängd utländingar och besolkningens drägg bekriga den lagliga regeriogen! Dessa nya herrar ha börjat sin verksamhet med att visa ökad ifver om jagt efter penningar. De ha begärt nya 8 mill. af franska banken, som dock vägrat utbetala dem. Och de ha enligt Etoile belge genom inbrott i statens kassor låtit bemäktiga sig 4 millioner i rentes och kreditobligationer, ställda på innehafvaren. Endast de 3 millionerna af detta belopp aflemnades dock i Hotel de Ville. De borgare, som företogo reqvisitionen, tyckas under vägen ha kommit på den tanken, att hvar och en är sig sjelf närmast, hvadan de äfven helt enkelt stuckit på sig den ena millionen. Kastar man blicken utanför Paris, så möter man äfvenledes starka tecken till ohållbarheten af det bestående. Att Thiers är uppriktig, då han försäkrar, att hans minister icke hyser hemliga planer mot republiken, derom kan ej något tvifvel råda; men nationalförsamlingen är veterligen antirepublikansk, och genom förlängningen af det ohyggliga borgerliga kriget blir, såsom äfven helt naturligt är, den allmänna meningen i Frankrike det äfven allt mer och mer. Hertigen af Pasquier har ansett ögonblicket vara inne att forkunna, det en fullständig försoning åstadkommits mellan den äldre och den yngre bourbonska linien, och att den legitimistiske pretendenten grefven af Chambord samt den oleanistiske pretendent grefve af Paris hädanefter skola handla i öfverensstämmelse med hvarandra. Inom provinserna visar sig hos landtbefolkningen en stigande stämning för kejsardömets återupprättande. Afven inom nationalförsamlingen skall en napoleonsk restauration betraktas som en nära liggande möjlighet, fastän majoriteten som bekant utgöres af de båda tallna konungadömenas anhängare. Så skritves under d. 24 från Versailles till ÅLIndep. belge, kanske det mest antinapoleonska blad i Europa: Man spårar här en anomali, på hvilken jag vill fästa uppmärksamheten. Under det att allt, som erinrar om eller frammanar kejsardömet, väcker en allt våldsammare förbittring inom nationalförsamlingen (d. v. 8. på de offentliga sammankomsterna), och under det att icke ett enda blad vågar säga ett ord till kejsardömets försvar, hör man ständigt under de deputerades enskilta samtal: I skolen få se, om ett sjerdedels år ha vi kejsardömet tillbaka! Det finnes tillochmed de, som ha så brådt, att de vänta en napoleonsk restauration om några veckor. Inom Versaillerarmen har förefallit en demonstration, hvilken möjligen kan finna sin förklaring i dom tanken, att Bismarck vill återupprätta kejsardömet. Flera af de trupper, som återkommit från krigsfångenskapen, ha neml. ropat: Vive Bismarck! Vive la Prusse!, och sålunda påkallat en tysk inblandning. De trupper, som gjort sig härtill skyldiga, äro mobilgardister från Gard och Gers-departementet. Händelsen har redan förevarit inom nationaltörsamlingen, der en petition inlemnades med begäran, att församlingen skulle strängt inskrida mot dessa trupper. Man föreslog öfvergång till dagordningen, men församlingen beslöt, att ärendet skall förhandlas. Måtte detta förvirrade och orediga tillstånd, för allas bästa, snart taga slut! Parisertidningen Le Temps innehåller följande ötversigt af förhållandena på krigsskådeplatsen: