Göteborgsposten – 4 maj 1871, sida 1

då, på förslag af hr Gumaelius, bordlagda permissionsansökningarne: Hr Gumalius motiverade nu den ovanliga åtgärden i ett yttrande, i hvilket han till en början erinrade derom, att riksdagsordningen vid ansvar ålägger ledamöterna att vid riksdagens början tillstädeskomma, och hvad som vore stadgadt med afseende å riksdagens början finge väl äfven gälla med afseende å senare perioder af riksdagen. Här vore nu visserligen icke fråga om ett förfallolöst uteblifvande, utan om en afresa med kammarens begifvande, men tal. ville med afseende härå erinra, att kammaren vid denna riksdag bifallit ett konstitutionsutskottets utlåtande, som afstyrkte ett väckt förslag, att afdrag skulle ega rum å riksdagsmannaarvodet för den tid ledamöterna vore från riksdagen frånvarande. Detta förslag hade motiverats bland annat dermed att kamrarne egde pröfningsrätt med afseende å ledamöternas begäran om ledighet från riksdagsgöromålen, och om denna pröfning allvarligen utöfvades ansåg utskottet det föreslagna korrektivet mot ledamöternas aflägsnande från riksdagen obehöfligt. Då nu kammaren bifallit denna motivering ansåg tal. att kammaren ej egde rätt att utan Synnerligen giltiga skäl bevilja permissionsansökningar vid en period af riksdagen, då flera vigtiga frågor förelågo till afgörande; bl. a. åtskilliga gemensamma voteringar, hvilkas utgång kunde blifva beroende på några få röster. Och som inga skäl blifvit anförda för den nu först föredragna ansökningen af hr Brunberg, så yrkade hr Gumselius att densamma måtte afslås. Ur Brunberg förklarade att han icke utan giltiga skäl begärt permission, men uppgaf likväl icke deras beskaffenhet. Han kunde likväl inskränka sin begäran till 10 dagar om kammaren vore dermed belåten. Vid af hr Gumeelius begärd votering afslogs likväl hr Brunbergs permissiensansökan med 100 röster emot 33. Talmannen tillkännagaf härefter, att den närmast i ordningen stående permissiensansökningen blifvit återtagen, hvarpå en dylik ansökan af hr Bengt Bengtsson föredrogs. Denne ledamot begärde dervid ordet och hemställde under en tydligen något uppbragt sinnesstämning om det var lämpligt att nu vägra permissionsansökningar, då sådant ej skett vid föregående riksdagar och ej heller förut under denna, fastän talaren ej begagnat sig deraf. Han hade tvärtom varit punktlig på sin plats, hvilket deremot icke varit fallet med hr Gumeelius, hvars stol, påstod alaren, ofta stått tom. Han ville ej citera de skrifvelser han erhållit från hemmet, men han hade erlllit flera skrifvelser att han, om möjligt, skulle comma hem. (Munterhet). Han vidhöll derföre sin )egäran och vädjade till den som förut under rikslagen haft permission. Under stigande hetta å taarens sida och stigande munterhet å kammarens, örklarade slutligen hr Bengtsson, att om hans beäran afslogs skulle han till nästa riksdag väcka notion om tillsättningen at en fiskal, som skulle älla uppsigt öfver hvilka som voro frånvarande. Jetta hot gjorde likväl icke åsyftad verkan, ty hr Jengtssons ansökan blef vid den af honom sjelf beärda voteringen afslagen med 102 röster mot 20.