Göteborgsposten – 4 maj 1871, sida 1

Lifvets strid ). Af Charles Reade. Öfversättning från Engelskan. Slutligen återvann han sin kallblodighet och gick åter uppför stegen, trots den fara han löpte. Han förde sin hand innauför gallret; der var en öppniog, men han kunde ej finna botten. Han tvekade. Här var en ny fera: om han släppte ner metallfodralet i öppningen, kunde knallsilfret explodera genast och sända honom in i evigheten. Ännu en gång gick han ner och samlade upp så mycket tyg och ylle kan kunde finna af det han halt om sina materialier. Han gick uppför stegen och lade ner detta i öppningen; det bildade en bädd för metallfodralet. Derefter gick han ner efter det olycksbringande fodralet, bar upp det för stegen med klappande hjerta, lade sakta ner det på sin bädd, redde ut luntan och lät den hänga ner. De båda olycksbringande sakerna voro således placerade på sina vederbörliga platser. Luntornas längd hade blifvit med yttersta noggrannhet afpassad, så att de skulle brinna lika länge — tolf minuter. Men Cole var alltför omtänksam och försigtig för att ) Forts. fr. N:o 100.