Göteborgsposten – 4 maj 1871, sida 1

Eldsvådor. Rörande den natten till i Söndags i Halmstad utbrutna eldsvådan meddelas i Öres. P:n för i Mändags följande: Under den starka stormen natten till i Söndags utbröt eld i ett magasin beläget vid Nissaån. Elden spridde sig med en så förfärande hastighet, att inom några timmar stodo följande gårdar i låga: Hrr Delin Johanssons, kandl. Möllers, doktor Sjöstrands, enkan Wingrens samt possessienaten Carl Hammars stora och magnifika hus, uti hvilket Hallands enskilda Bank hade sin lokal. Eldsläckningen bedrefs temligen lamt, och folket tycktes i allmänhet ha mera lust att åse skådespelet än att hjelpa till vid släckningen. Hade ej Slettsmöllans manskip; och sprutattiralj, med fabrikör W. Wallberg och en dennes brorson i spetsen, ankommit och den förre öfvertagit ledningen, skulle sannolikt större och bättre delen af staden gått upp i lågor. — De nedbrända gårdarne voro samtlige försåkrade i Städernas Allmänna Brandstodsbolag för omkring 100,000 rdr. Hrr Delin Johanssons varulager varjförsäkradt i bolaget Skandia och handl. Möllers i bolaget Svea; nedbrända lösören i Jönköpingsbolaget. Ett till civilministern trån landssekr. i Hallands län i Tisdags ankommet telegram bekräftar att i Söndags 10 gårdar, bufvudsakligen små och dåliga, nedbrunnit i Laholm. Ett fyraårigt barn omkom härvid och några får och svin ipnebrändes. Tjugo hushåll med omkring hundra personer, i allmänhet fattiga arbetare, blefvo husvilla, men ha blifvit inrymda i staden och dess närhet. Enligt på stället meddelad upplysning förefinnes väl nöd; dock anses allmänt understöd icke erforderligt. Polisförhör hölls i Tisdags och kommer protokollet dervid, så snart det expedierats, att till civildepartementet insändas. Natten till i Söndags var ominös för våra landsortsstäder. Af den igår ingångna posten finna vi nemligen att ännu en af landets småstäder, Falköping, då hotades af en eldsvåda, hvilken dock lyekligtvis ej blef så omfattande, som de i Halmstad och Laholm timade. Efter Falköp. tidn. meddela vi härom följande : Natten till sistl. Söndag vid 11-tiden uppskrämdes stadens innevånare af brandsignaler Eid hade utbrutit i en bagaren Aron Björnberg tillhörig, vid Östra tullen belägen bageribyggnad eller rättare i en med denna sammanhängande vedbod, och redan fått så mycken öfverhand innan den varsnades, att då sprutorna, som raskt framfördes, hunno till brandstället, stod redan den nedåt staden vettande hälften af byggnaden i ljus låga. Släckningsarbetena bedrefvos emellertid med den raskhet och rådighet, att inom loppet af en timma elden redan så mycket begränsats, att värsta faran för intill liggande byggnader var öfver. och efter ytterligare en timme stod den rykande ruinen af det till ungefär 3-delar nedbrända huset kolsvart, vittnande om ett berömvärdät och väl ledt släckningsarbete. Vid ingen af föregående eldsvådor har faran för eldens spridning varit mera öfverhängande än vid detta tillfälle. Man besinne att det brinnande huset var beläget i en tät klunga af boningsoch ladugårdshus öfver hvilka kastades massor af eldgnistor. I en närbelägen ladugård fattade elden två gånger, men qväfdes genast och i det så godt som vägg om vägg med det brandskadade belägna Frankenbergska huset var elden just i begrepp att fatta tag då ett brandsegel hissades på den hotade gafvelväggen och en kall dusch från den intill placerade sprutan afkylde det tillämnade eldiga famntaget. Från Amerika. De senaste anlända numren af de i Chicago utgifna tidningarne Hemlandet, Nya Verlden och Skandinaven innehålla utförliga redogörelser för det derstädes hållna monstermöteti emigrantfrågan. Till president för mötet valdes d:r Paoli. Hufyudföredraget för aftonen hölls af Hemlandets redaktör, hr Enander, som utförligt och i varma ordalag redogjorde för afsigten med mötets sammankallande samt uppmanade deltagarne att uttala sin opinion. Ängående mötets öfriga förhandlingar meddela vi efter tidn. Skandinaven följande: Flere af talarne skildrade varmt den stora nöd och den sorgliga förlägenhet, hvari många af våra skandinaviska bröder derstädes befunno sig, i det de ledo brist äfven på det nödvändigaste. De hade genom fagra erd om fri resa och godt arbete blifvit lockade till södern af emigrantagenter, hvilka ej drogo i betänkande att taga det sista öret ifrån sina olyckliga effer. Isynnerhet riktade talarne sina angrepp emot hrr Johnson och Peterson, delegare i the Scandinavian Emigrant Agency. Dessa herrar hade nemligen under de senare åren sändttusen och åter tusen olyckliga till de södra staterna. När de hade skickat dit 200 personer, så fanns der vanligtvis ej arbete för 30; de öfriga 170 gåfvos deremot till pris åt det förskräckligaste elände. Och sjeliva dessa 30 som erhöllo arbete, fingo väl lof till att arbeta, men erhöllo aldrig någon betalning. Talarne rådde derför alla och en hvar till att taga sig i akt för hrr Johnson och Peterson, hvilka stämplades såsom Chicagos Åvärsta runnare. Men angreppet riktades icke endast mot dessa herrar utan äfren emot tidn.Svenske Amerikanaren, som i stället för att afslöja oväsenet tvärtom sökt fördölja detsamma genom att förtälja allting vara bra samt att hrr Johnson och Peterson äro tvenne aktningsvärda män. Talarne, bland hvilka hr Isidor Kjellberg isynnerhet förtjenar omnämnas, helsades med stormande bifall. Alla de närvarande gäfvo sitt ogillande och sin harm tillkänna öfver den skamliga orätt, som några landsmän för en usel penninginkomsts skuld nade förorsakat nyanlända skandinaver. Och för utt göra ett slut på detta oväsen blef en komite rald, som erhöll följande uppdrag: att göra allt för tt ej flere olycklige må sändas till de södra stater