Göteborgsposten – 28 april 1871, sida 2

Från Utlandet. År Thiers Frankrikes främste man, så har han också mycket att stå i, såsom man säger. Han handlar långsamt, men han måste göra det, och han synes handla säkert. Först och främst måste han kufva de upproriska i Paris. Då man klagar öfver hans senfärdighet i detta fall, bör man erinra sig, att det för honom var alldeles nödvändigt att segra, Ett nederlag för honom skulle varit liktydigt med en anarki öfver hela Frankrike, hvars följder skulle varit oöfverskådliga och kanske slungat det olyckliga landet i en ohjelplig olycka. Men aå upproret bröt ut i Paris och kampen var oundviklig, hade Thiers, enligt en at Jules Favre i dessa dagar till en tysk general afgifven försäkran, knappast trenne regementen eller omkring 15,000 man, på hvilka han kunde till fullo lita. Med denna styrka kunde han icke ha något hopp om att på ett varaktigt sätt nedslå upproret. Ian måste derför hålla sig på defensiven och intaga fasta ställningar i de befästade positioner, som tyskarne efterlemnat på södra sidan om Paris. Genom detta dröjande och den allmänna farhåga, som började yppa sig, att Thiers icke skulle förmå att motstå insurgenterna, började anarkien verkligen att resa hufvudet i flera af Frankrikes städer af andra och tredje ordningen, och Kommunens emissarier från Paris syntes skola vinna framgång. Då företogo kommunisterna sin utmarsch från Paris, för att från trenne håll rycka i konvergerande riktning mot Versailles, der man skulle spränga nationalförsamlingen och häkta medlemmarne af dennas regering. Utgången af detta försök, som misslyckades var en utomordentlig lycka för Thiers. Anarkien i landsorten tystnade genast; och man fann sig i Paris nödsakad att hädanefter afstå ifrån hvarje försök till en offensiv rörelse samt inskränka sig till defensiven. Härigenom vann Thiers den tid, han behöfde. Han lyckades bevisa för furst Bismarck, att Tyskland endast i ordningens återupprättande kunde se sannolikhet för fredsprelimi