författningssystem, och uttalade den meningen. att, om England blesve en republik eller en commonwealth (såsom det hette under Cromwells styrelse), så skulle det erhålla en mycket större kraft mot det verkliga onda, som nu finnes der, mot det armod, det brott och den nöd, som nu är folkets, emedan tankarne då skulle ledas i en enklare och mer rittfram riktning. Ilan sade, att det var hans åsigt, att hvarje hofsystem hindrar folket ifrån att se upp till höjden af ett verkligen enkelt och sträfsamt lefnadssätt, ty ett enkelt sådant är mycket nära förenadt med ett ädelt lefnadssätt, och dåj I godkännen Eden prakt, det yttre af den tomma glans, som omger ett hoflif, så tror jag, att I vilseleden folkets tankar och fören dem i en falsk riktning o. s. v. i den stilen. Detta är. icke så alldeles utan betydelse. Preussens officiösa Kreuz-zeitung synes vilja våcka gräl med Österrike. Dettas kejsare har neml. till minister utan portfölj utnämnt den polske deputeraden Casimir Grocholski, en galiz sk godsegare som sedan 1860 varit ledare för det galiziska sjelsständighetspartict. Denna utnämning, som tolkas såsom en afsigt hos kejsaren att medgifva sina polska landsdelar särskild minister, särskild administration, särskilda finanser med undantag af de för hela riket gemensamma, särskild cultus o. 8. v., har åter upphetsat det tyska partiet i Wien, hvilket idetta medgilvande åt de olika nationaliteterna ser den öfvervigt i monarkien gå förlorad, som det förskastat den tyska nationaliteten medelst riksrådets närvarande form. Denna vrede underblåses i hemlighet från Berlin, der man nogsamt vet, att Tyskland ej är ett, förrän det tyska Osterrike blifvit indraget med i det tyska riket. Och derför säger man nu, att polackarne i Preussens polska landsdelar nu vilja söka att få sina intressen representerade genom Grocholski. Det ligger nära till hands att framkomma med påståendet, att Grocholski äfven skall representera de ryska polackarne. Så gör man den rysk-preussiska alliansen ännu säkrare. Också väntas czaren snart till Berlin. Österrike har skäl att vara på sin vakt. Den åsyftade penningutpressningen på Rothschilds kontor i Irankfurt visar sig nu ha varit en ganska allvarsam affär. En ung man vid namn Carl Miller, född i Metz och mellan 23 och 24 år gammal, begärde att erhålla 4 millioner utbetalta till Kommunen i Paris, under hotelse att annars spränga Frankfurt i luften. Då kassören vägrade, egde genast en förfärlig explosion rum i kontorslokalen af en 6 tum lång och 4 tum bred bomb, som måste ha varit fylld med dynamit, nitroglycerin eller något liknande sprängämne. En tjock vägg med pelare slogs ut, messingslåset på en dörr slungades bort och tanns alldeles hoprulladt. Kassören blef sårad. Gerningsmannen har erkänt sig vara medlem af ett hemligt sällskap, och han förklarar, det han genom lottdragning blifvit utsedd till att hämnas införlifningen i Tyskland af Elsas och Lothringen. Bland hans reseffekter har man funnit flera bomber. —TP .5avI? X8