Göteborgsposten – 27 april 1871, sida 2

alv Mycket latta att transportera och lemna ett tillräckligt skydd mot gevärskulor. Det har väckt en icke ringa uppmärksamhet, att f. n. äfven i England, detta de monarkiska ceremoniernas hemland, en republikansk riktning framträder. Den är visserligen ännu svag, och Gladstone har derför med skäl kunnat i Underhuset förklara, att regeringen ej tänkte uppträda mot republikanska folkmöten och andra demonstrationer, emedan hon litade på folkets trohet. Men det är dock märkligt, att röster höjas mot konungadömet och att man talar med ringa vördnad och tillgifvenhet om konungahuset. Det hade redan väckt ovilja mot drottningen, att hon iakttog en så djup och så lång enkesorg och derför försummade sitt främsta värf att representera konungamakten och staten. Dertill kom, att man tillskref henne tyska sympatier, hvilket ej gillades af något parti eller af någon samhällsklass, och hennes påstådda likgiltighet för Frankrikes sak under sista kriget har skadat henne hos de radikala lika mycket som hennes förutvarande sympati för den nordamerikanska Unionen tillbakastötte de herrskande klasserna. Misstämningen gaf sig tillkänna, då hon i år för första gången på länge ville sjelf öppna parlamentet; hennes tåg genom Londons gator framkallade intet jubel, ja, ej ens nysikenhet och olkskockning, fastän det blott är ett år sedan man klandrade en lordmayor, derför att han inskränkt en del af den gammalmodiga, narraktiga ståt, hvarmed hans högtidliga tåg förut var utstyrdt. Derefter kom begäran om hemgift och apanage till hennes sjerde dotter Louise vid denuas giftermål med marquisen at Lorne, fastän denne var äldste sonen och arfvinge till hertigen af Argylle, en af Skotlands, ja, Storbritanniens mäktigaste och rikaste herrar. Man töreslog tillochmed i Underhuset att vägra anslaget, fastän det likväl till sist bifölls. Ett ännu mera slående uttryck fick likgiltigheten och ringaktningen för konungahuset i en af de radikala arbetaretidningarne i London, då den omnämnde prinsens af Wales yngsta barns död, sägande, att Jet var med uppriktig glädje de underrättade läsarne om barnets snara död, emedan man derigenom förskonades från en tillökning i den stora klassen statstiggare, som landet redan nu måste föda. Afven vid folkmöten ha de engelska republikanerna framträdt, och man har inledt steg till bildande af en fast klubb och till en allmän agitation rundtomkring i landet. De offentliga demonstrationer, som partiet gjort, ha hittills slagit illa ut, och dess ledare äro icke heller män, som kunna inge förtroende eller vinnal många anhängare: bland dem finnes fritänkaren, bildstormaren Bradlaugh och arbetarekandidaten Odger. Men äfven utanför London ha republikanerna uttalat sig, och vid ett möte med valmännen i Nottingham måste Auberon Herbert höra ett förslag om misstroendevotum, derför att han icke röstat mot hemgiften till prinsessan Louise. Han försvarade sig med, att han ej ville vägra sådana bevillningar, så länge drottningen lefde, men att han förbehöll landet full fribet till att träffa hvilken öfverenskommelse som helst med den person, vi hädanefter göra till landets förste astatstjenare. Han Åansåg det för en stor olycka, att, fastän vi lefde i en tid, under hvilken vi lärt oss att icke hålla till godo med något, som ej öfverensstämde med sundt förnuft och en klar uppfattning. fanns det likväl i England ingen borgen för, att man ej fick ett utsväfvande, sysslolöst och korrumperadt hof, ingen säkerhet emot att en person, som är alldeles olämplig dertill, skulle kunna bli ställd på den högsta plats, som landet har att gifva bort. Ilan öfvergick derefter till ordande om några af de fördelar, som skulle härflyta af en ändring i Englands