Göteborgsposten – 27 april 1871, sida 1

utan alltid få! af lapparne till deras renars underhåll oförkränkt begagnas. För bifall till förslaget talade hrr grefve Sparre och Hedin, hvilka sökte visa, att lagen skulle bereda lapparne större skydd, än den å motsidan åberopade kodicillen af år 1751. — U. exc. justitie-statsministern anhöll äfven om förslagets godkännande och försäkrade, att detsamma just vore förestafvadt af den uppriktigaste omtanke för lapparnes bästa, samt att det icke vore något hastverk utan utgjorde frukten af nära ett sierdedels sekels arbeten, hvarunder frågan behandlats af tvenne komitcter och slutligen pröfvats inom både norska och svenska regeringen. Förkastades lagen nu, skulle det sannolikt dröja länge innan något dylikt blefve framlagdt, och detta oaktadt de missförhållanden och oredor, som det vore ämnadt att afhjelpa, komme att fortfara. Tal. sade sig ingenting hafva emot det af hr Ribbing föreslagna tillägget till 25 5, enär syftet af denna 8 just var detsamma. Hvad anginge den af utskottet i författningen intagna bestämmelsen, att lagen skulle kunna från endera rikets sida uppsägas fyra år efter dess trädande i kraft, vore väl denna bestämmelse något besynnerlig; men kunde dock qvarstå, enär säkerligen norrmännen med så stor humanitet skulle komma oss till mötes vid ordnande at ifrågavarande förhållande, att vi ej skulle få någon anledning att uppsäga förordningen. Vid en genomförd granskning at ofvanberörde kodicill ådagalade justitiestatsministern, att densamma numera icke beredde lapparne det skydd de borde ega, och sökte ådagalägga att lagförslagets bestämmelser om såväl betesrätten som den gemensamma ansvarigheten vore goda och rättvisa. IIVad särskildt stadgandet i sistnämnde hänseende anginge, vore det väl fullkomligt i sin ordning, att då en rättighet, och detta en undantagsrätt, innehades gemensamt, borde ock innehafvarne deraf, vid inträffanue skada genom densammas begagnande, gemensamt ansvara för denna skada. lter slutad öfverläggning beslöt kammaren, i enlighet med hr Carlens reservation, att ej f. n. bifalla författningsförslaget. Beslutet fattades med 78 röster mot 62, hvilka sistoämnda afgäfvos för hr Ribbings reservation. Andra punkten, om åtgärder att förskaffa svenska lapparne biträde vid deras rättegångar i Norge med den derstädes jordbrukande befolkningen, godkändes utan öfverläggning. I öfrigt beslöt Första kamwaren på grund af statsutskottets hemställan, att kammaren måtte fatta beslut rörande vissa till utskottet återremitterade, men af Andra kammaren godkända punkter i sammas utlåtande n:o 40, att äfven godkänna dessa punkter, i hvilka hemställes att kronans magasinsbyggnader i Norrköping och Malmö måtte med tillhörande tomter få af stadsfullmäktige i nämnda städer utlösas till af K. M:t bestämda värden, dock ej lägre än 30,000 rdr för det förra och 7700 rdr för det senare; samt att riksdagen måtte bemyndiga K. M:t att sälja de af kronans ötriga magasinsbyggnader, för hvilkas afhändande hinder ej möter. Vidare godkände kammaren utan diskussion dels K. M:ts af samma utskott tillstyrkta förslag om godtgörelse från åttonde hufvudtitelns anslag till fattigvården i allmänhet för af kgs bfhde eller fattigvårdstyrelse lemnadt understöd åt nödstälda å svensk gränsort af utländsk myndighet aflemnade svenska medburgare samt om försäljning af en Göteborgs hospital tillhörig qvarnlägenhet; dels statsutskottets förslag till åtskilliga ändringar i riksgäldskontorets reglemente af föreskrifterna rörande obligationsköp samt om eftergift af kronans rätt till dana-arf efter trenne i Westervik aflidna personer till förmån för en derstädes bildad fond för åstadkommande af en slöjdskola för gossar. Slutligen afslog Kammaren, i enlighet med statsutskottets hemställan hi Sjöbergs motioner, dels om inrättande af ett kungörelseblad under benämning Sveriges allmänna tidningar, dels om vidtagaude dt åtgärder för åstadkommande af fullständighet af Svensk författningssamling och om anslag för detta indamål.