Göteborgsposten – 27 april 1871, sida 1

Från Riksdagen. Kamrarnes sammanträden i Tisdags upptogos nästan uteslutande af lagutskottets utlåtande i anlecn. af K. M:ts proposition om antagande af en författning rörande lapparne i de förenade rikena Sverige och Norge. Första kammaren föredrog det k. förslaget paragrafvis, dervid dock den diskussion, som uppstod rörande 1:sta s, rörde sig kring förslaget i sin helhet. Såsom skäl för bifall till detsamma anfördes dels att det afsåg att betrygga lapparnes existens och att dels inom Norge, der tillämpningen af lagen hufvudsakligen komme att ega rum, de grunder hvarpå densamma var byggd redan blifvit till hufvudsaklig del godkända. — Å motsidan päyrkades af flera talare förslagets förkastande i sin helhet, förnämligast derföre att de ansågo den i lagen föreskrifna gemensamma ansvarigheten principvidrig och föranledande till orättvisor, äfvensom att slaget syntes alltför mycket inskränka lapparnes rättigheter, men deremot gynna den bofasta befolkningen. — Efter slutad diskussion bifölls den föreslagna paragrafen och derefter jemväl Sj 2-—8. Årendets behandling torde fortsättas vid nästa sammanträde. I Andra kammaren föredrogs med ens den s. k. klämmen, hvari utskottet tillstyrkt antagande af det k. lagförslaget. Mot detla förslag yttrade sig hrr Almqvist, Bexelius, Heggström, Beckström, Hörnfeldt, Östman, Hjelm och Carlön, af hvilka de flesta anslöto sig till det af sistnämnde talare reservationsvis afgifna förslag, att riksdagen måtte förklara sig ej för närvarande kunna bifalla K. M:ts ifrågavarande proposition. Man ansåg nemligen, att genom densammas antagande skulle lapparne komma i en ofördelaktigare belägenhet än nu gentemot nybyggarne. Mot lagen framställdes hufvudsakligen de anmärkningar, att genom densamma betesrätten blitvit inskränktare än hvad kodicillen till 1751 års gränsetraktat mellan Sverige och Norge bestämde, samt att det föreslagna stadgandet, om gemensam ansvarighet å lapparnes sida vid genom deras renar anställd skada å nybyggarnes mark, vore för lapbarne högst menligi. Läpparne vore väl en liten nationalitet, som på grund af den päträngande kulturen slutligen syntes vara dömd att försvinna, men så länge den funnes, borde den betryggas mot de rättskränkningar, som nybyggarne allt för lätt frestades att mot densamma begå — IIrr Kolmodin och Ribbing önskade med godkännande i öfrigt af Kongl. M:ts förslag, i enlighet med en af den sistnämnda tal. afgifven reservation, ett til.lägg till 25 S, hvarigenom stadgades, att betesmark som, på sätt nämnda S föreskritver, blifver lapparne anvisad, skall sedermera icke vara underkastad intrång genom rödjning, odling eller på annat sätt,