Göteborgsposten – 26 april 1871, sida 2

llandels-underrättelser. Nutidens hela affärslif, med sina vidlyftiga internationella förbindelser och sina storartade kreditinstitutioner, är bygdt på förtroende såsom sin inre och på fred såsom sin yttre grund. Det är derföre med ett visst intresse man söker erfara hvad inflytande de sammanstötande olyckorne af fientlig invasion och inre revolutioner utöfvat på Frankrikes ekonomiska förhållanden. Krigets historia i detta hänseende är ännu icke skrifven, men materialier för densamma börja samlas, och såsom ett vigtigt sådant anse vi en offentliggjord skildring af de svårigheter som den stora bankinstitutionen Societk Generales haft att bekämpa under denna tid. Den 1 sistl, Juli innehade denna bank mer än 195 mill. fr. allmänhetens pengar hos sig insatta. Formen för dessa insatser var olika. Större delen befann sig på löpande räkning att utbetalas vid anfordran, en del på löpande räkning med rättighet för insättaren att på banken draga vexlar till begränsadt belopp, en del på vanlig depositionsräkning mot qvitto och slutligen hade en ringa del deponenter mottagit bankens obligationer utfärdade med bestämda försallotider. Anloppet skedde naturligtvis främst mot å vista förbiudelserna och detta i sådan skala att d. 23 Mars innev. år utgjorde totalsumman af depositionerna — detta ord då fattadt i sin vidsträcktaste betydelse — blott 63) mill, d. v. s. att nära 133 mill. sr. blifvit af allmänheten ur banken uttagna. Och under hvilken tid var det icke som denna run emot banken skedde! Bankens egna sordringar kunde icke gå in, ty dess gäldenärer hade ett på lagligt sätt tillkommet moratorium att åberopa sig på. Vidare består dennas liksom i allmänhet de utländska stora bankernas förrättningar icke ensamt i sådane enkla operationer, hvarmed de svenska bankerna röra sig, utan dessutom i omedelbart förlag för stora industriföretag, i förmedlandet af statslån m. m. Vid dessa affärer användes med fullt fog det medelbelopp af allmänhetens besparingar, som man efter noggrann sannolikhetsberäkning kan förmoda ständigt genom skeende nya insatser i banken uppätthållas. Ett stort kapital ligger således bundet i förskotter, hvilka icke när som helst kunna återkallas. De förhållanden, hvilka gjorde det möjligt för banken att icke allenast rädda sig ur den tinansiella klämman utan äfven att göra det med så pass liten uppoffring att en utdelning af 5 2 för år 1870 kunde medgifvas aktieegarne, voro hufvudsakligen dels franska bankens soliditet och villighet att bispringa de nödställde enskilte institutionerna, dels direktörernas egen skicklighet, försigtighet och omtanka. Man har ofta, isynnerhet från engelsk sida, förebrått de fran