Göteborgsposten – 26 april 1871, sida 2

soga några kommentarier. De innebära i sig en allvarsam maning t.ll hvarje folk att i tid tillse, att det kan värna sin sjelfständighet och icke behöfva vid första motgång falla som ett redlöst offer för en rofgirig, bård yttre fiende eller för en inre samhällsupplösande anarki. I S:t Denis går det nu lifligt till, skrifver en korrespondent derifrån. Jernvägstorget och de tillstötande gatorna äro alldeles fullproppade med siakrar, victorias, omnibusar, kärror och vagnar af alla slag med påskrift: Tur från S:t Denis till Versailles, till S:t Germain, -till Rueil. Kuskar och stadsbud drifva omkring med slyktande parisare; preussiska ossicerare vandra som åskädare mellan grupperna. Demi-monden är isynnerhet starkt representerad i S:t Denis, dit den begifvit sig för den dyra tidens skull å Cafös de Bade eller de Madrid, likasom S:t Denis för öfrigt är en tummelplats för, hvad parisarne bruka kalla ls monde interlope. Der finnes äfven en Agentur för kommissioner i Paris, hvars agenter äro parisergamins, om hvilka det också berättas, att de regelbundet nedrifva plakaten å murarne i Versailles eller åtminstone namnet Thiers, betäcka dem med smuts och likaledes slita bort hvarje kränkande utfall af verkställande makten mot kommunen. De tyska truppernas styrka i S:t Denis uppskattas till 25,000 man. I katedralen S:t Denis äro fönstren sönderslagna, de båda tornen på högra sidan starkt skadade, och S:t Dimysii stod har förlorat hufvudet (helgonet höll som bekant hufvudet i händerna); en bomb har slitit bort detsamma. Ceest un deuxidme martyr! säga fransmännen. I Versailles ser det icke mindre brokigt ut. Der råder en fullständig öfversvämning af parisare. Från provinsen samlas äfven köpmän och redare dit, och vinodlarne ha nu der bildat en Reunion vinicole, hvars president är grefve Daru och hvilken genast skall börja sin frihandlareagitation, om regeringen framträder med protektionistiska afsigter. Regeringen är ytterst illa betjenad at sin officiela press. Wittersheim, som har Journal Officiel, har kommit så långt, att detta vigtiga blad ej utgifves förrän kl. 11 på f. m. Redaktionen är så klen, papper och stilar så otillräckliga, att man frestas tro, det Wittersheim såsom trogen bonapartist vill tvinga siva läsare till att jemföra bladet med kejsardömets ståtliga, officiela tidning. Från Paris skrifves under d. 18 d:s till vIndep. belge?: Det visar sig städse flera tecken till modlöshet och afmattning. I Fauborg S:t Martin, ett af de mest demokratiska qvarteren, har man nästan utan verkan trummat för att kalla nationalgardisterna under fanorna. I 9:de arrondissementet infunno sig af 4 bataljoner eller 2000 man, som skulle samlas på Place Ventimille, inalles blott 57 man. Jag har erhållit den märkliga upplysningen, att hela den styrka af nationalgardet, som bär stridens tunga och håller stånd, blott utgör 50,000 man (7); men många at dem börja redan att saknas vid appellen, och ingen usigt finnes för kommunen att kunna ifylla lucKOrna. Det ges äfven andra tecken till misstroende och upplosning. I eftermiddags uppslogs ett litet plakat, at hvilket man erfor, att 3:dje, 4:de, 7:de och S:de kompaniet af ingeniörkåren aftackats. I morse berättade ÅJournal Officiel, att man utan militär! digheternas gillande lofvat hög betalning för uppförandet af barrikader, och att Kommunen icke ansåg sig förpligtad att respektera dessa kontrakter. ÅIIvarliga tvister råda emellan ledarne, såsom fallet städse är, då jorden darrar under fötterna. Det hör icke till omöjligheterna, att vi snart skola få upplefva, jag vill icke säga en palatsrevolation, utan en rådhusrevolution. Thiers väcker allas beundran genom sin rörliga verksamhet. Fastän 74 år gammul, är han likväl uppe ur sin säng och i verksamhet förr än de yngre; och ändock är han lika liflig som någon af dem, då han om aftonen mottager besök i sin boning, der man ofta är samlad tills långt ut på natten. Det finnes många, som äro missnöjda med hans förvaltning, tillägger en korresp.; men hvem i all verlden är väl i stånd att intaga hans plats? I tidningen Le Siele skrifves under d 19 d:s: Det inre af Paris erbjuder en städse sorgligare syn. Gatorna och boulevarderna ha sfullständigt ändrat utscende, öfverallt är det öde och tomt. Till och med Boulevard des Italiens är öfvergifven. I de yttersta stadsqvarteren har den största delen af den manliga befolkningen dragit bort till vallarne eller fästena. Söndagen d. 16 d:s vid middagstiden kl. 2 stodo den 129:de och 140:de bataljonen af nationalgardet med vapen och packning uppställda framför Grand Hötel. Då kommendanten hade mönstrat dem, marscherade de med musik i spetsen till Champs Elysces. Ett ögonblick derefter körde en rad ammunitionsvagnar i samma riktning. På Champs E!lyses var det stilla på e. m. och endast få personer visade sig på avenyen. Ett fjerran larm når våra öron. En grupp af nyfikna samlas under triumfbågen. Kl. 1:3 bringa två ambulansvagnar sårade till Industripalatset. Flera kanonbåtar fortfara att ligga vid invalidernas bro, hvarest deras utrustning fullbordas, medan andra redan afgått till stridsplatsen. Jernvägsgården S:t Lazare hålles besatt af två bataljoner federerade. Alla portar ut mot Place de Havre äro tillbommade. På trottoiren i Rue dAmsterdam stå flera skiltvakter. Kl. 3 hör man ett lokomotiv hvissla. In pansrad jernvägsvagn, som medför två mitrailleuser lemnar jernvägsgården. Ett stort antal nationalgardister har lägrat sig i Pare Monceaux. I händelse af nederlag skola de hilda on färgtärl