Göteborgsposten – 26 april 1871, sida 2

menniskan, som inför olyckan visar sig hård och hjertlös; så skall historien en gång vredgad slunga tin dom öfver denna ett folks hjertlöshet. Man skall kunna invärda, att turst Bismarck i flera fall gått Thiers till mötes, såsom t. ex. i afseende på de franska krigsfångarnes delvisa hemsändande före fredsslutet. Denna handling låg likväl i Tysklands eget stora intresse, emedan krigsfångarnes underhåll tärde mycket på dess kassa: ovisst är väl, om denna eftergift annars blifvit gjord. Man skall kanske vidare anmärka, att Bismarck äfven i strid mot fredspreliminärerna, tillåtit Tniers ansenligt öka sin arm6 för ordningens återställande. Men också detta har legat i Tysklands intresse, emedan det endast deri, att ordnade förhållanden åter inträda, kan hoppas få sina penningar, hvilka skola läka de djupa sår, som äfven det tillfogats genom kriget. Bismarck tillade jemväl — och deri ligger någonting förkrossande —, att om Frankrike icke d. 25 d:s betalat de resterande kostnaderna för de derstädes befintliga tyska trupperna samt 1 milliard af krigsskadeersåttningen, så skulle man företaga nya reqvisitioner, d. v. s. nya utpressningar af det franska solket, som likväl icke har någon skuld i hvad som skett och jemväl måste bestrida oerhörda utgifter för det borgerliga krig, som dess regeringschef måste föra mot hufvudstadens väpnade och upproriska mobb. Vi behöfva icke till dessa nakna fakta foga några kommentarier. De innebära i sig en allvarsam maning t.ll hvarje folk att i tid tillse, att det kan värna sin sjelfständighet och icke behöfva vid första motgång falla som ett redlöst offer för en rofgirig, hård yttre fiende eller för en inre samhällsupplösande anarki.