Göteborgsposten – 25 april 1871, sida 2

Ur ett bref från Paris. En landsman skrifver från den franska hufvudstaden. — — Jag har ej hakt håg at: meddela mig med hemmet under de förfärliga händelser, jag på senare tiden upplefvat i Paris. Dessa ha stadgat mitt beslut att resa, emedan man ej går säker något ögonblick. Hvad landsmännen här beträffar, så bar ett fåtal afrest, men många äro qvar och befinna sig i svår belägenhet, emedan det påbörjade arbetet upphört. Legationen har uppmanat dem att resa, men många ha nu återigen ej det minsta. Den erhållna hjelpen irån hemlandet gjorde mycket godt; men intet finnes qvar — och hvad skola de olyckliga taga sig till? En kraftig protest mot Andra kammarens behandling af försvarsfrågan inlades af frih. Gripenstedt vid kammarens Lördagssammanträde. Sedan alla paragraferna 1 värnepligtslagen voro genomgångna, begärde neml. frih. Gripenstedt ordet och uttalade ett beklagande af det sätt, hvarpå den nu utagerade frågan blifvit inom Andra kammaren behandlad, och hvaraf uppenbart visat sig, att indelningsverkets upplösning varit hutvudsyftemålet för majoriteten. Talaren hoppades, att den uträkning, man i detta hänseende gjort sig, måtte blifva en missräkning och trodde att här kunde tillämpas det gamla ordspråket: Man bör ej sälja huden förrän björnen är skjuten-. Genom det vilkor, som blifvit uppställdt för värnepligtslagens antagande, hade man afskurit lösningen af den stora frågan, ehuru utan tvifvel andra antagliga alternativer, utgående på större eller mindre lindringar, skulle kunnat uppställas. De, som uppställt