Göteborgsposten – 25 april 1871, sida 1

Detta attentat som på ett sätt var misslyckadt var af stor verkan på ett annat. Det skakade IIenry Littles nerver ansenligt, och dess verkan i detta afseende förhöjdes af ett anonymt bref som han erhöll och hvari han erinrades om att det fanns flera sätt att skjuta en person utan att ett ljud af skottet hördes. Brinsley hade blifvit skjuten två gånger utan att ett ljud hörts. Dbå er tid kommer skall ni aldrig veta hvem som skjutit er. Tanken på ett ljudlöst mord spökade oupphörligt för Littles inbillning, och slutligen blef detta lif på grafvens brädd till den grad odrägligt för honom att han beslöt lemna Hillsborough; men ej ensam. Blek och upprörd infann han sig hos Grace Carden. — Grace, sade han, älskar ni mig verkligen? — Oh, Henry! Jag älskar er! — Rädda mig då från denna förfärliga tillvaro. Oh, om ni visste hvad det vill säga att ha varit en behjertad man och känna sitt mod flykta bort för rysliga hotelser, hvilka man af erfarenhet vet skola åtföljas af ett eller annat blodigt dåd. Jag har nu blifvit bragt derhän att jag ej kan gå tio steg utan att se mig om, och då jag vikit om ett hörn går jag tillbaka för att se om ej en mördare följer mig. Jag darrar för en vindfläkt. Jag spritter till för min egen skugga. Grace slog sina armar om hans hals och kysste honom passioneradt. — Gud välsigne er, min älskade, utropade han. Ni beklagar mig — ni vill rädda mig från detta eländiga, förnedrande lif?