Göteborgsposten – 24 april 1871, sida 1

kärleken. Predikanten tog derefter till ämne för sin betraktelse: Spegelbilderna här nere, klarheten der uppe, och skildrade de ljusa och mörka spegelbilder, som mött den aflidna från hennes ungdom till det ögonblick då aftonen kom och dagen är förlidenk de spegelbilder, som för henne ständigt vexlat, tilldess hennes sista ord ljödo: -Gud och kungen. Etter predikan nppläste predikanten de at f.d. statsrådet J. F. Carlson författade personalierna och afslutade akten från predikstolen med bönen Fader vår. Derpå utfördes af sorgkantaten en qvartett och duett, sjungna den förra af truarne Michaöli och Strandberg samt hrr Dahlgren och Willman, den senare af fruarne Michaöli och Stenhammar. Båda dessa stycken, i synnerhet duetten, voro rika på musikalisk fägring och klädde i sköna toner skaldens ord. Efter det ps. 452 v. 2 blifvit afsjungen, framträdde nu erkebiskopen till kistan och yttrade med af manlig rörelse vibrerande stämma de enkla, men gripande ord, med hvilka han enligt ritualen invigde den hädangångna drottningens stoft åt den eviga hvilan, under det att salut gafs från Skeppsholmsbatteriet och från ett vid Nya Kungsholmsbron uppstäldt batteri af Svea artilleriregemente. Sista numret af kantaten uppstämdes nu af hr Willman, hvarefter kgl. teaterns körpersonal utförde slutkören. Härunder framträdde de samma generaler och höga embetsmän, som burit kistan in i kyrkan, till katafalken och nedburo liket i Bernadotteska grifthvalfvet, dit kronprinsen af Danmark jemte den kgl. familjens medlemmar och fursten af Wied begåfvo sig tillika med den aflidna drottningens hot och samtliga högre dignitärer. Efter en tyst bön uppspelades åter den sorgmarsch, som utförts vid processionens inträde, och de kgl. personerna lemnade kyrkan. Största delen af de, som bevistade ceremonien, begåfvo sig nu ned i grifthvalfvet, som var beklädt med svart och upplyst af kandelabrar och ljusarmar. I midten af grafkoret stod på en katafalk den med rödt sammet beklädda och med guldornamenter rikt sirade kistan, på hvars lock en mängd kransar och buketter af friska blommor blifvit lagda. Flera bland dem voro ombundna med hvita sidenband, på hvilka den hädangångnas anförvandter tecknat sin afskedshelsning. På ett af dessa band lästes följande af enkedrottning Josefina egenhändigt tecknade ord: Mina böner och min längtan följa dig. På ett annat lästes namnen på prins Oscars fyra söner. En tredje krans bar inskriften: Frän lille Kristian. Småningom utrymdes nn kyrkan af begrafningsgästerna, och den vackra, högtidliga ceremonien var slutad. Kort derefter öppnades kyrkan för allmänhet en.