Göteborgsposten – 22 april 1871, sida 1

det ha vi fått... och ministrar tro sig alla duga till: that is the key of the question! Men det var, som sagdt, alldeles inte det, jag menade. Hör på... — Jag är idel öra! — Ni vet, att jag har flyttat? — Nej, minsann jag det visste! — mm, inte det, jag trodde ... men det gör detsamma hvad jag trodde. Det har emellertid händt mej någonting högst sällsamt... — pet spökar kanske i er nya bostad? — Nej, det är min städerska, som ... — Som spökar? — Åh nej, som tror på sådana dumheter. Nej, föreställ er, sedan i Tisdags morse är det ett oupphörligt spring i mina trappor. — -Af björnar: — Nej, gudskelof, sådane har jag inga, nej, af menniskor, som allesammans göra precis samma fråga... — och det är? — Der jag nu bor, bodde töre mej en språklärare ... det är honom de fråga efter. — Nå, men hvarföre finner ni det så rasande underligt, det bevisar helt enkelt, att den förre hyresgästen haft fullt upp med elever. — Ganska riktigt ja, så der klyftig kunde jag också ha varit, det är ej heller detta, som är det märkvärdiga... — Såå, nå det var då ändtligen väl det; alltså, vidare i texten! — Jo tänk, alla utan undantag så tillägga de, sedan de fått veta hvart han flyttat: han undervisar ju fortfarande i tyskan, ingen menniska frågar efter franskan eller engelskan, kan ni begripa det, hvasa? — Det är kanske tjenstefolk som fått platser i Tyskland och dessförinnan ... — Tjenstefolk ! Hahaha, nu måste jag skratta, tror ni kanske att br B. eller fru K. ämna söka sig plats i Tyskland ... men det är slutligen ännu en annan sak och den är märkligast af alltihop! — Nu tår jag bekänna att ni gör mej en smula nyfiken ... — Jag kunde väl tro, att ni skulle bli det till slutet, välan, så hör och förnim, att hvar eviga en af de män och qvinnor, små och stora, unga och gamla, vackra och fula, som nu i snart en vecka minst en gång i qvarlen ryckt på min klocksträng, utmärker sig framför andra menskliga individer genom att ... — Genom att...? — -Genom att — stamma ... — Stamma! ÅAha!— Jaha, stamma: ha-ha-ha-han undervi-vivis-a-ar vå:äl fortfa-fa Jarande i ty-ty ty-tyskan? så der ha de stått och hackat allesammans. Men — hvarföre ropade ni: Aha! — Jo, hahaha, hohoho, hihihi, ty nu begriper jag alltsammans, åh, det är ypperligt. — Tala ur skägget, herre, och stå inte här midt på trottoiren och skratta mej rakt i ansigtet... såg ni inte att hr L. vände sig om ... man kan tro, att ni står och drifver med mejl!Vi gjorde en ursäkt, togo vännen Z. under armen och ledde honom direkte in på närmaste schweizeri, begärde och erhöllo Tisdagens N:o af Göteborgs-Posten och utpekade deri för honom följande annons: Rmir 51m::A ,; Om tillräckligt antal patienter anmäla sig, har jag för afsigt att i slutet af nästa Maj eller början af Jnni inträffa i Göteborg för att derstädes börja en kurs för botande af stamning. Endast 2 å 3 veckors tid åtgår härtill och jag utlofvar att, utan användande af operation eller medikamenter, fullkomligt befria från detta naturfel. 21n dylika patienter redan kurerade af mig och min ader. Patienten måste likväl förstå tyska språket på hvilket undervisningen meddelas. Prospekt och attester erhållas gratis afshr major U. Troill, adress Karlstad Wälinge. Han mottager anmälanden samt lemnar skriltligen upplysningar då sådant begäres och porto medsändesDenhardt, Tallakare från Burgsteinfurt i Westfalen. Hr Z. tog upp sina glasögon, läste två gånger igenom annonsen, hostade, tog sig om hakan och utbrast slutligen: Jaha, ni hade sannerligen rättighet att skratta... Det var ett ganska lustigt sammanträffande . .. Sedan i Tisdags, ja, alldeles riktigt... Får jag bjuda på ett glas portvin? — -Tackar! Dricker aldrig någonting på förmiddagarne! Farväl! Ändtligen fingo vi då några vårduschar, nu skola väl gräsmattorna snart krya upp sig och sipporna höja sina blyga blå och hvita kalkar i den knoppande lunden. Samtidigt lära väl också badoch brunnsförhoppningarne åter spira upp hos somliga. Särö torde i år komma att ha en stor dragningskraft för mången och hvad Marstrand beträffar kunna vi meddela den intressanta nyheten, att kgs bfade öfver Göteborgs och Bohuslän fastställt — gissa hvad! — jo -Reglemente och Taxa för Skjutsinrättningen i Marstrand — ni tror oss icke, var god se efter i Allmänna Kungörelser för i år N:o 24! Svenska damqvartetten har haft ännu en vecka af triumfer härstädes. Vi ha sällan bevittnat ett mera enhälligt och kraftigt bifall än det eom här, rättvist, kommit sångerskorna till del; särdeles efter qvartetterna och bland dessa framför alla andra: I Skogen at Kiicken samt Orpheus sjöng vid lyrans toner och Sommarafton af O. Lindblad; i den trestämmiga sången lyckades ej rösterna att åstadkomma samma fyllighet och effekt som lika många mansröster och i solosångerna briljerade förnämligast m:ll Wideberg. Men qvartetterna! Ja, helt säkert låg ett uttryck af den stora allmänhetens tycke i de ord, som då de sista tonerna i Thorsdags hade förklingat, yttrades af en förtjust åhörare, ackompagnerade af en stilla suck: a, nu dröjer det länge, innan vi få höra så vanlkar gån! MaA rim — — ÅA: et — AA mm ms mm AQA 7: — O ÅL-O — — — br JR DD — — —00 O:M FO mm