Göteborgsposten – 20 april 1871, sida 2

på den olyckliga kampen mellan kommunisterna i Paris och ordningstrupperna från Versailles. Redan i Lördags stod en strid utanför Paris, hvars utgång sannolikt varit högligen nedslående för insurgentvapnen. Åtminstone tillade regeringen i Versailles densamma en så stor betydelse, att hon trodde sig kunna uppmana hufvudstaden att gifva sig inom 24 timmar. I Söndags spred sig i Paris ett rykte, att en hvit flagga, bebådande parlamentering, hissats i insurgentbefälhafvaren Dombrowskis högqvarter. På Måndagen stod åter en ny stiid, hvars utgång var, att döma af ett af våra gårdagstelegrammer, alldeles förödande tör insurgenterna. Denna strid stod vid Asneres, ifrån hvilken plats insurgenterna, under Dombrowski, kastades tillbaka på högra Seinestranden, men de tyckas icke heller ha kunnat hålla sig der på grund af den våldsamma elden från Versaillerbatterierna vid slottet Begon, vid Courbevoie och Neuilly. Insurgenterna hafva således nu äfven på denna kant måst draga sig innanför Paris murar. Vi afvakta med nyfikenhet, huruvida regeringstrupperna skola fullfolja sin seger och söka att genom de antagligen illa åtgångna befästningsverken vid Millotporten intränga i Paris. Väl dit i komna, skulle de troligen icke möta synnerligen starkt motstånd, ty insurgenttrupperna äro modlösa och nedslagna, och sjelfva pariserbefolkningen lider redan djupt under den nya belägringens fasor, hvilken jagar med hvarje stund lifsmedelsprisen ofantligt i höjden och snart måste framkalla der en förfärande hungersnöd, eftersom ÅKommunen icke gjort något for samlande at förråder till befolkningen. Slagtarne i Paris ha tillkännagifvit, att de från och med d. 17, d. v. s. i Måndags, icke mera kunde öppna sina försäljningsbutiker; och Åkommunen har nödgats förklara, att hfsmedlen endast kunna räcka till för tre veckor. Dombrowski har sjelf blitvit sårad och har visat sig inne i Paris, hvilket är en ganska betydelsefull omständighet, emedan man synes ha satt ett ofantligt stort förtroende til denna personlighet. Allt detta har icke förhindrat kommunens krigsminister Cluseret, som vid fyllnadsvalen til kommunen i Söndags uppträdde såsom kandidat, att i braskande ordalag förklara, det kommunens seger vore otvifvelaktig. om man blott enigt framhärdade och tillgrepe ofkensiven. Huru detta skulle tillgå, behagade han likväl icke säga. Angående denne herres antecedentia skrifver kapt. A. Poupelier, som långe kännt honom: Hr Cluseret, f. d. kapten vid jägarne, måste utträda ur den franska hären på grund af töljande tilldragelse: Då han låg i garnison i Cherchell, lät han en intendent till sig utlemna 50 sängtäcken, hvilka han derefter i hemlighet sålde till en jude for en spottpenning. Senare begagnade han sig af den omstandigheten, att hans sergeant förlagt qvittot å tackenas mottagande, till att neka till, att han filt dem, och lät åtala underofsiceren för stöld och bedrägeri. Sergeanten var under en längre tid arå erad, medan ransakningen pågick; men kompaniets turir lyckades likväl finna det af Cluseret utfardade qvittot och aflemnade det till rättten. Cluseret fick då at sin bataljonschef valet mellan att taga afsked eller att sjelf bli ställd inför ätt. Han lät icke säga sig detta två gånger, och hans namn utplånades ur ossicersrullan. Ciuseret erhöll derpå anställning som förvaltare på godset Rocher Biane i närheten af Cherchell. Denna : egendom tillhörde en fransk deputerad vid namn Carayon-Latour. Der fanns en präktig hjord at merinostär; men ett fjerdedels år derefter aterstod det ej af dem ett spår. Ilvart fåren tagit vägen och huru egaren tog detta fenomen, vet icke berattaren; men säkert är, att förvaltaren sick afsked. Cluseret lemnade på grund härat Cherchell, och det var då hans afsigt att ingå vid de påtliga zouave:na. Har afslutar kapten Poupelier sina meddelanden med den avmärkningen, att den roll, som Ciuseret sedan dess spelat, är tillrackligt bekant. IIan uppgaf sin föresata att träda i påtvens sold och begaf sig till Amerika, der ban i Nordstaternas tjenst avancerade till general. Någon tid efter fredens afslutande i Amerika återvände han till Frankrike, der han uppträdde såsom alldeles eldröd och kom alt i denna gouterade coulleur spela en roll. Hans angrepp på den transka hären och på kejsardömet voro så iygellösa, att flera otficerare utmanade honom; men han nekade att emottaga dessa utmanmgar, i det han sade, au han i Nordamerika lart att sätta sig otver de hos europeiska otficerare rådande fördomarne. Till sist beslot den kejserliga regeringen att åtala honom, men nu blet han i en hast amerikansk medborgare, hvarför man måste låta sig årnöjas med att utvisa honom. Ciuseret vände nu ullbaka till Amerika, men var mycket missbelåten med sitt vistande derstädes, och han beklagade sig i en följd at bref ull de radikala t.duingarne i Paris ötver, att man i Nordamerika icko kunde bilda en propaganda for den oförtalskade, principfasta dem kranen. Vid tossardämefdad fall onnahll sio GluseBlanch engagerat musikdirektören krigsrådev Å. F. Lincke från Köpenhamn, hvilken börjar sin verksamhet i Stockholm d. 1 Maj. A Från Utlandet, Man synes i Versailles hafva haft sullkomligt rätt, då man bebådat ett snart slut 3 i i i