Göteborgsposten – 20 april 1871, sida 1

nande omdömen som fällts om den indelta OT AN OB EP AlSTIIYA JTTTAnuCn 0IYCI AIVIDLe punkten. Riksdags-Kaleidoskop. XXIV. Den 17 April. Tillgit mig att jag förbigår Lördagens sparbanksoch bränvinsförhandlingar, under hvilka Andra kammaren fattade åtskilliga beslut, hvilka kanske nästan kunna betecknas som bötiser; men jag tror att de i dag började törhandlingarne rörande försvarsfrågan skola intressera er vida mera. Gårdagen, hvilodagen, användes af de riktigt sublimerade inom landtmannapartiet till öfverläggningar om operationsplanen vid den följande dagens strid; både Åstammen och beväringen öfverräknades och summa pålitliga uppgick till 87. Från venstornansågs åtminstone 15 såsom fullt pålitliga för försvarsutskottets förslag. Man öfverenskom att i nödfall adoptera kapt. John Ericsons reservation för att dermed ådagalägga för samtid och framtid hvilken oerhörd patriotism verkligen besjälar dessa misskända rustoch rotehällare. Vid ett annat sammanträde med intelligenspartiet och några af venstern hade man enats om ett särskildt förslag, hvilket i tryck skulle utdelas. Vid 10 tiden idag skyndade alla representanterna till hvita buset på Riddarholmen. Endast några platser stodo tomma. Man såg huru angelägna ledamöterna nu voro att anteckna sig som talare. Talmannen var fullt upptagen med att på det vikna arket inskrifva namnen, och inom en kort stund hade redan mer än 60 talare antecknat sig. Diskussionen öppnades at krigsministern, som uttryckte sin glädje deröfver att utskottets och regeringens förslag öfverensstämde deri att landtförsvaret skulle grundas på allmän värnepligt med stam; men den stam som utskottet föreslog var icke god; den skuile icke uppfylla de fordringar som på en sådan måste ställas och som kunna ställas. Utskottet hade med stor omsorg anfört alla de olägenheter, som indelningsverket företer, men undenhällit alla de stora och långt öfvervägande tördelar som detsamma eger. Med värma tillbakavisade talaren såsom oförtjenta de förklesoldaten, och talaren sade sig gerna vilja tro att dessa omdömen grundade sig på bristande sakkunskap. Med samma lugna värdighet som alltid utmärker statsrådet Abelins yttranden, upptog han till granskning hvad utskottet anfört såsom motiver för sitt förslag att indelningsverket skulle uppböra efter en ösvergångstid af 15 år, och förklarade oförbehållsamt att med ett sådant stadgande blef törsvarsväsendet på ett otillfredsställande sätt ordnadt. Tal. tillmätte ingalunda sitt förslag egenskapen att vara det absolut bästa, men derom vore han fullt förvissad att det nu vore det enda som ur alla synpunkter tillfredsställde nationens fordringar. Derefter uppropades frih. Ericson, som, förordande sin reservation och deri framställda förslag — indelta armns aflösning på 28 år — yrkade afslag å utskottets framställning. Om talaren dervid stannat, så hade han visat klokhet; men nu tog han sig före att uttrycka sitt stora misshag med tidningspressen, som dristat etablera en opinion, hvilken han förkastade; om frih. Ericson stannat dervid, så hade det kanske ändå gått an och han hade då i fullt mått kunnat njuta af de bravorop, som hans yttrande aflockade några ledamöter; men litvad af denna ovation ansåg han lämphgt varna regeringen för att, i den händelse det k. förslaget förkastades, upplösa kammaren, ty då skulle i den nya kammaren en verklig opposition mot regeringen uppstå. (Bravo från tvenne ledamöter.) I ett varmt föredrag vädjade nu statsrådet Bergström till kammarens fosterlandskärlek. Indelningsverket vore för vårt nationella försvar en tast punkt att stödja sig vid. Atven indelningsverket skulle måhända med uden borttalla, men ännu var ej den tiden kommen. Inga skäl, såvidt tal. förnummit, hade blifvit anförda, som förmått rubba hans öfvertygelse att regeringens förslag vore det bästa. Hr Kallsteniue, som i parentes sagdt vid de föregåerde riksdagarne ansågs tillhöra landtmannapartiet, men vid innevarande riksdag brutit med nämnda sällskap, underkastade utskottsbetänkandet en uttörlig och skarpsinnig kritik, och yrkade afslag på den föredragna punkten om indeln ngsverkets upphörande), men framjade ett särskildt förmedlingsförslag, hvilket lock är för vidlyftigt att här och nu meddelas, Hr Grenander talade med stor värma för let k. förslaget, såsom lättast utförbart och änlamålsenligast. Hr v. Geijer förordade återremiss på det itt utskottet skulle sammanjemka reservanterras meningar och deraf bilda ett nytt förslag ; nen ansåg att den blifvande stamtruppen för utt erhålla tillräcklig öfning borde förläggas i städerna till garnisonstjenstgöring. Hr Åstrand behandlade utskottet ömsom trängt, ömsom skämtsamt, och sade sig icke safva funnit något fullt allvarligt i de stora clingande orden om offervillighet, fosterlandscärlek m. m., hvarmed utskottet slösat, och intydde att hufvaddraget var tillgodoseendet if enskilda intressen, ehuru af stora dimensioter. Tal. yrkade återremiss i det syfte hr Callstenius yrkat. Hr Lars Ersson i Wik hade för egen Ut Intat OAA. o 1 1 del PM O A— Ö — — — — —