Göteborgsposten – 20 april 1871, sida 1

ord i vågskålen) gick mycket illa åt utskottet, i hvars betänkande han funnit hvarken rim eller reson, men mycket annat som han med stor skärpa nagelfor. Hittills hade det komiska elementet icke gjort sig gällande; men pu fick hr E. Key ordet och denne talare besitter obestridt den egenskapen att när han skall stiga upp i de högre rymderna, hvartill han hyser stor åtrå i högtidliga ögonblick, så erinrar han väl mycket om pappersdrakarne som skolynglingar uppsläppa i blåsväder. Han högg genast tidningspressen i lufven och ruskade den med mycken hetta. Han protesterade mot tidningspressens oerhörda ansträngningar att i denna fråga åstadkomma split. Den hade med lumpen advokatyr och hänsynslöshet kringgått fakta och, derom vore han viss, framkallat en stark reaktion. Tidningarne uttryckte ingen opinion, de egde sällan någon sådan för egen räkning. Derefter öfvergick han väl icke egentligen till frågan, men hade åtskilligt annat att förmäla, såsom t. ex. huruledes för mycket länge sedan, då indelningsverket förekom vid en riksdag, de talrikare bönderna hotat att kasta de såtaligare presterna ut genom fönstret. Men, m. h., det var samma bönder som sedan läto sina söner ingå i Carl XII:s krigshär. Han lät förstå att 1812 åre beväringslag hade i Skåne och Södermanland åstadkommit uppror och att af fruktan för den beväringslag hvarom nu var fråga voro i en småländsk socken tvåhundra familjer beslutna att emigrera. — Man skulle måhända fråga hvad talaren sjelf ville — ja det angaf han ej bestämdt, derföre att han såsom både rustoch rotehållare icke precist visste om han på förändringen vunne eller förlorade; men möjligen vore han hågad för en återremiss om en sammanjemkning kunde ske; annars röstade han för utskottets förslag, ty regeringens ville han ej antaga. Det var för denne anspråksfulle talare särdeles olägligt att genast efter honom följde br Jul. Lindström, som med sin vanliga elegans i uttryckssättet skarpt tillrättavisade den förres utfall mot tidningspressen, hvars vigt och betydelse hr K. vid en lugnare sinnesstämning nog erkände. Derefter granskade äfven han utskottsbetänkandet, påvisade felaktigheterna i detsamma, ohållbarheten i förslaget om indelmngsverkets afskafsande och den oalvisliga förpligtelsen att åstadkomma en verklig stam för beväringen. Just emedan han sjelf egde flera rotenummer kunde han säga att hr Kallstenii förslag innebar för stora eftergifter — ett omdöme som framkallade ogillande af målsmännen för det krassa rustoch rotehällareintresset. Nu var klockan nära 3, och kammaren åtskildes för att kl. 6 e. m. åter sammanträda. Den tiden är nu inne och jag kastar pennan för att intaga min plats på referentläktaren. Sextiotro talare äro antecknado!