Göteborgsposten – 19 april 1871, sida 1

hH Så hHÅlKå ICKe åro aktieegare. Det är emelhh lertid ingen lätt uppgift för den nya bankinI stitutionen, att vid sidan af de redan här beutliga förskaffa sig ett vinstinbringande verk. I samhetsfält just under en period då kapitalI tillgången är i stigande och då i alla banker är rikare tillgång på penningar än på fina papper till diskontering. För någon tid sedan omnämnde jag den här öppnade Allmänna Hypotekskassan för t Sveriges städer. Denna inrättnings verksamhet hotas af ett svårt slag från ett håll som den minst påräknat, och hvarom den måhända 1 ännu knappast har någon aning. Hypotekskassans säkerhet hvilar ytterst på de hypoticerade fastigheternas brandförsäkring. Nu hafva de komiterade som utarbetat förslag till nytt reglemente för Städernas Allmänna brandstodsbolag i detsamma intagit åtskilliga nya stadganden, hvilka, om de antagas, otvifvelaktigt skola menligt inverka på de brandförsäkrade fastigheternas värde. Detta kan nemligen i flera uppgifna fall högst betydligt nedsättas; derom vore intet att säga om sådan nedsättning egde rum i fastigheter som försäkras sedan det nya reglementet antagits, men komiterade hafva utsträckt rättigheten att nedsätta försäkringsvärdet även till fastigheter, der försäkringsaftalet slutats på grund at nu gällande reglemente. Den senare kategorien at törsäkringshafvare i bolaget — och deras fastigheter äro försäkrade till ett belopp af 142 mill. rdr — måste genom det antydda stadgandet utsättas för möjligheten att se sina brandförsäkringsvärden högst betydligt nedsatta, utan att dertill sjelfva vara vållande och ehuru de genom erlagda afgifter redan förvissat sig om att deras fastigheter skulle representera ett oföränderligt kapitalvärde. Det är klart att på vissheten derom beror äfven dessa fastigheters belåningsvärde högst väsendtligt. Antingen måtte ottanämnda komiterade icke hafva kunskap om tillvaron af städernas Hypotekskassa, eller är det deras afsigt att tillintetgöra den. Underrättelsen derom att drottning Lovisas sjukdom antog en belänklig karakter föranledde inställandet af en lysande fest, den i alla afseenden praktfullaste som någon privat man här gifvit. En enormt rik engelsman, mr Russell, hitkom i medlet af Februari, blef naturligtvis inferd i den högre societeten, och för att återgälda den välvilja han åtnjutit beslöt ban att på botell Fenix gifva en bal, i alla afseenden så väl arrangerad, som en i detta fack erfaren man här kunde uttänka. Omkring 200 gäster inbjödos; hela lokalen dekorerades med blommande växter från Haga, 60 superba buketter, mångdubbelt dyrare än annars, beställdes, den utsöktaste supe, de delikataste förfriskningar tillagades — och så måste festen på morgonen samma dag den skulle gifvits inställas. Den hade ådragit mr Russell mer än 6000 rars kostnad. Några dagar derefter återvände han till England. Snart kan man motse bref från två svenska korrespondenter i Paris, sedan Dagbladets egare utsändt hr Claes Lundin, hvilken redan för omkring 14 dagar sedan utreste; men om det än är lätt att skrifva bref i Paris, så är det med stora svårigheter förenadt att derifrån kunna afsända bref, och emellertid får allmänheten och redaktionen vänta på de sannolikt intressanta specialiteterna från en i Paris så hemmastadd korrespondent. Det antages såsom nästan omöjligt att riksdagen kan afslutas förr än, tidigast, ert godt stycke in i Juni, såvida de vigtigaste trågorna som föreligga skola nöjaktigt bej handlas. En kongl. proposition har nyligen aflemnats, hvari till riksdagens pröfning öfverlemIs nats huruvida icke staden Stettins, sedan Carl It X Gustafs tid hos svenska kronan egande ö fordran må blifva liqviderad på sätt häradshötd. O. A. Beckman såsom Stettins ombud I t förlikningsvisvis föreslagit, med rdr 116,838 rmt. Det skall nu blifva af stort intresse att i erfara huru riksdagen kommer att besluta. I n Afslås framställningen, så har staden Stettin 8 sin rätt öppen att i domstolsväg fullfölja krafivet och mäl af precist enahanda beskaffenhet, v anhängiggjorda mot kronan, hafva till fory5 dringsegarnes förmån afgjorts; men i dom-s stolsväg gör häradshöfd. Beckman anspråk på 2 en mångdubbelt högre summa än förliknings. anbudet nu utgör. Anmärkningsvärdt är att sl justitikansleren afstyrkt förlikningsanbudets ås antagande, enär sådant utan tvifvel skulle i komma att betraktas såsom ett prejudikat il a alseende på andra liknande fordringar-. Detta 4 resonnement erinrar om en afliden baron B., känd för sina dåliga affärer. Då han af nå: gon handtverkare blef kräfd för en räkning, så svarade han alltid: helsa mästaren och säg de tt jag för exemplets skull afhåller mig ifrån b. tt gå hans impertinenta begäran till mötes. yi Jag nämnde i ett föregående bref huru nissaktade taflor ofta befinnas ega ett stort I . -onstvärde. Se här ett par exempel derpå: st Bokhandlaren K. härstädes köpte för omtripg 15 år sedan ett mycket stort porträtt sl. f Carl X Gustaf till häst. Han, trodde att st aflan var af Ehreustrahl; men alla konstkäny are påstodo att den på sin höjd var en dä50 ig kopia af Ehrenstrahl, och bestämdt af ett m betydligt värde. Hr K. lät emeilertid taflan änga i sitt förmak i flera år. Åndtligen inräffade den stora nitroglycerinexplosionen, oc om dödade så många personer, och genom fy! en nedföll den stora taflan som var insatt i Ä n maaan AV