Göteborgsposten – 19 april 1871, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 16 April. Några ord mellan drabbningarne — ty ni vet redan, att igår striddes och voterades om sparbankslagen och bränvinsbränning samt bränvinsförsäljning, och att i morgon börjar striden om den stora fosterländska trågan. Det är sorgligt att om den en strid kan uppstå. Men landtmannapartiet vill så, dess ledare kunna ej på annat sätt göra sig odödliga, eburu sättet är lika lumpet, som resultatet osäkert. Det är särdeles glädjande att konungen, oaktadt sin långvariga sjukdom och sin djupa sorg, redan kunnat återtaga regeringen. Statsråd kommer visserligen ännu någon tid att hållas i konungens egna rum, och H. M:t lärer icke få läkarnes tillåtelse att göra någon utfärd förr än vårvärmen inträder; men det är af vigt att monarken nu sitter vid styret sjelf, om så skulle hända att försvarsutskottets osammanhängande och underhaltiga betänkande skulle i Andra kammaren antagas. Drottning Lovisas begrafning kommer, enligt hennes egen önskan, att icke firas så solennt som tillförne varit seden, utan ungefär på samma enkla sätt som drottning Desiderias. Emedan samtlige riksdagsmännen vilja öfvervara begrafningsakten, men utrymmet i Riddarholmskyrkan är mycket knappt, sedan kårer och sta er, dock så inskränkt sum möjligt, der blifvit placerade, komma inga biljetter att utdelas. Så snart vårvärmen kommit — och teckentydarne påstå att vi få tidig vår — lärer konungen skola utflytta till Ulriksdal, der luften anses helsosammare än här, och på sommaren lärer det vara konungens afsigt att besöka någon af badorterna på vestra kusten. Den tilltänkta invigningen af nordvestra stambanan kommer icke att ega rum, Banan blir helt enkelt för trafiken öppnad sannolikt på konungens födelsedag d. 3 Maj. Under gladare förhållanden hade den svenska och norska representationens möte vid öppnandet af den stora nordiska sammanbindningsbanan varit särdeles önskvärdt. Det är förunderligt huru lätt missförstånd kunna utjemnas genom personliga sammanträffanden, och det hade lerföre i alla afseenden varit till stort gagn om de förenade rikenas riksdagsmän nu hade kunnat gifva hvarandra ett trofast handslag. De norska folkombuden skulle fått bekrättelse lerpå, att förkastandet i Norges storthing af örslaget till ny föreningsakt icke bland oss istadkommit någon missbelatenhet utan snaare en viss förvåning, enär den, antagen, kulle beredt Norge större fördelar än Sveige. Det är också denna omständighet, som tan tvifvel kommer att motivera afslaget hos len svenska riksdagen. Men sedan detta förlag till ny föreningsakt fallit, kan fråga om evision af riksakten icke vidare väckas från vensk sida. Bland de många bevisen på en högst beydligt ökad kapitaltillgång är ingalunda det ninst talande, att på en dag tecknades å Stockolms börs 1 million rdr till fond tör en ny ankinrättning. Hvem skulle väl trott på möjmmm