Göteborgsposten – 18 april 1871, sida 1

tad om ej hr Adlersparre dertill användt sitt högtryck. Men det var ett vanskligt företag för hr Adlersparre att uppträda mot och inlåta sig i en strid med så lugna talare som hr Palander och grefve Posse, hvilken naturligtvis äfven gjorde sig tillgodo den sörstnämndes i stridens hetta begångna misstag. Hr Adlersparre assisterades visserligen af hr Mankell; men har den förre till öfverflöd värma till sin disposition, så lider den senare derpå stor brist, och hans biträde förbättrade ingalunda hr Adlersparres ställning. Under innevarande riksdag har ingen fråga så länge diskuterats i Andra kammaren af ett så ringa antal ledamöter; det var också en fråga på hvilken endast de sakkunniga vågade inlåta sig. Enligt hvad förut antyddes öfverensstämde kamrarne deri att hos K. M:t anhålla att vid företagande af frågan om indrag: ning inom sjöforsvarets nuvarande befälspersonal och manskap, K. M:t täcktes i sammanhang dermed taga under ompröfning buruvida icke en förening af sjövapnets begge kårer lämpligen kunde ega rum. Man fiover att detta beslut är i särdeles varsamma ordalag affattadt. Men att denna förening gillas principielt af sjöministern framgick äfven af hans yttrande i Första kammaren. Hvad sjöministern hade begärt till pansarbåtar, till ett snabbgående rekognosceringsfartyg, till kanoner och projektiler samt till minmateriel och mitraljöser, beviljades at riksdagen utan någon gensägelse. 2k GG:.!.L—-——