Göteborgsposten – 17 april 1871, sida 1

kyrkovärden för att göra sin aflidne bror denna sista tjenst. Kyrkovärdan vägrade, men broderns böner, enkans tårar, det. tragiska i sjelfva saken och andra omständigheter bevekto honom slutligen till eftergift mot vissa sanitära vilkor. Begrafningen fortgick utan störande afvrott. Såsom nämndt är åsågs den af bokhållarne; men direktörerna befunno sig alla omkring ett stort rundt bord, fördjupade i en för bolaget högst vigtig fråga, nämligen om 4j Gosshawk skulle följa åtskilliga andra bolags exempel och lemna försäkringar äfven mot brandskada. Det var den tredje och sista diskussionen; miveriteten mot denna nya verksamhet var obetydlig, men ihärdig, och majoriteten så upptagen af att försöka bringa den till förnuft, att ingen närmade sig fönstret förrän votering skett och Gosshawk blifvit förvandladt till ett Litoch Brandförsäkringsbolag. Då reste sig några af direktörerna, sträckte på beven och upptäckte den sorgliga ceremoni som försiggick utanföre. — Hör hit! ropade mr Carden och ringde på en klocka. Edwards, en gammal bokhållare i bolagets tjenst, infann sig och omtalade till svar på mr Cardens fråga att en person, hvars lif varit försäkradt i bolaget, mr Richard Martin, hölle på att begrafvas derute. Mr Carden yttrade att detta ej borde få passera och skickade ut Edwards för att protestera. Edwards återkom snart med Robert Martin, som med den största ödmjukhat förklarade att det varit den aflidnes önskan att bli betzrafven der, och de hade i enlighet med de föreskrifter som meddelats, begraft honom i ett tre fots djupt lager af brännkol.