Göteborgsposten – 14 april 1871, sida 1

säger hon? Jag fruktar att jag skall förlora hennes högaktning, om jag också vinner henne. — Hon säger att hon beundrar din stolthet; men du har visat tillräckligt deraf. Om du fortfarande vidhåller ditt beslut, skall hon börja frukta att du ej älskar henno lika högt som hon älskar dig. Detta argument verkade. Henry yttrade ej något, men allt antydde att han skulle gifva efter, och mrs Little väntade otåligt doktorns ankomst, för att allt skulle bli bragt på det klara. Slutligen stannade hans åkdon vid dörren och Henry sprang ut för att taga emot honom. Han var helt blek och satte sig uttröttad ner. Mrs Little lade band på sin otålighet och yttrade: — Vi äro bra egoistiska som skicka efter er för våra egna angelägenheters skull, innan ni är fullt återställd. — Jag är nog frisk, sade han, men jeg är alldeles betagen af förvåning. — Huru är det fatt? Säkerligen har ni ej misslyckats? Guy vägrar ej att lemna sin förlåtelse? — Nej, det är ej något sådant. Kanhända om jag varit der i tid — men saken är att Guy Raby lemnat England. — Omöjligt! I hvad ändamål? — Hvem kan säga det? Allt hvad jag vet är ått han sålt sina hästar, afskedat alla sina tjenare utom en enda och farit utomlands utan att säga ett ord. Jag har varit hans ungdomsvän — hans akademiekamrat, och han måste