Göteborgsposten – 13 april 1871, sida 2

Den nya tycka riksgränsen. (Efter en engelsk tidning). Ehuru den exakta gränslinie som i fredspreliminärerna blifvit bestämd ej ännu blifvit bekantgjord, känner man den dock tillräckligt för att kunna säga, att den i det väsendtligaste öfverensstämmer med den som Bismarck fordrade af Jules Favre i Ferrisres. De tysktalande distrikterna af Frankrike och dessutom Metz med Chåteau-Salins, Marsal och Dieuze för att fylla en krökning i gränslinien — det är hvad som då fordrades och hvad som nu blifvet medgifvet. Detta territorium är ungefär af lika utsträckning med de tre departementerna HautRhin, Bas-Rhin och Moselle. En liten del af HautRhin (inclusive Belfort) och en stor del af Moselle lemnas till Frankrike och i stället annekteras med Tyskland en liten del af Vogeserna (Schirmeck) och en större del af Meurthe. Detta landområde bebos af ungefär halfannan million menniskor, af hvilka tvåhundratusen äro fransmän, de öfriga tyskar eller af blandadt ursprung; men allesammans äro fanatiska fransmän till sina känslor. Annekteringen at denna landsträcka, smal som den synes, åstadkommer ett fullkomligt omvändt förhållande i Frankrikes och Tysklands ömsesidiga militära positioner. Anda till sistlidne Juli hade Frankrike anfallspositionen. Metz med dess nyligen bygda befästningar var utfallsporten mot den tyska venstra Rhenstranden, likasom Strasbourg var mot Sydtyskland. Hvarochen af dessa platser var tillräckligt betydande för att) tjena som operationsbasis för en stor fältarm medan på tyska sidan den närmaste basen gentemot Metz var Mainz och gensemot Stras