Göteborgsposten – 12 april 1871, sida 2

aflossade kanonerna d. 13 Vendemiaire följande året La Commune blef åter municipalitet, en tam stads korporation, hvilken förstod att smidigt finna sig allt, i kejsardömet, restaurationen, julikonungadömet republiken och det andra kejsardömet. Tillochmec under februarirevolutionen blef kommunen ej af nå gon betydenhet; revolutionen bemäktigade sig städse vid första anloppet Hötel de Ville, för att derpå åter aftacka i Tuilerierna. Nu har åter denna kommun för några veckor kommit till makt och befinner sig i närvarande stund i öppet krig med hela det öfriga Frankrike. De båda antagonisternas armåeer leverera ordentliga bataljer med hvarandra, och provinsernas armå har tillochmed måst tillgripa den ohyggliga, men kanske nödvändiga åtgärden att bombardera Paris, för att betvinga kommunen. Den 24 Mars förkunnade centralkomitån: Låtom oss skrida med fasta steg till det räddande målet, till repnblikens definitiva återställande under kommunens permanenta öfvervakande, stödda på den enda kraften, på det inom alla grader valbara nationalgardet. Detta är i korta och enkla ord hrr Blanquis, Assyss, Bergerevs, Bruneles, Pyates, Rancs och andra obekanta storheters program, de der hvarje natt skjuta som svampar upp på Montmartrees höjder. Staden Paris, staden par excellence skall ha till mission att permanent öfvervaka Frankrikes republikanska öden! Paris står öfver landet och vill på sin höjd tillåta Frankrikes andra stora städer att vakta i ett andra led. Det är den fruktansvärda återverkan af den mer än kinesiska centralisationsmanien och det till en ren farce nedsjunkna handhafvandet af den allmänna rösträtten. Istället för den hvarje personligt initiativ och hvarje sjelfständig borgerlig handling förlamande förvaltningsmekanismen skall träda den fullständiga upplösningen af hvarje politisk och administrativ sammanhållighet i denna förut mönstervärda enhetsstat, och den sociala negationens representanter, sändebuden från Utopien skulle gravitetiskt nedstiga med proletariat-emancipationens lagtaflor från Montmartre till den förbluffade menskligheten. Paris skulle i kraft if ett dekret af några dussin professorer i len sociala fraseologien och några bullersamma bsintdrinkare vara allt, men det öfriga Frankike intet, och för att göra detta förslag smakigt för patrioterna till 30 sous pr dag, måste örtrollningsordet la commune? framdragas ur len revolutionära traditionens väl fyllda skräpammare, d. v. s. det otvetydiga uttrycket för et våldsamma, oansvariga minoritetsväldet, lundringen at det till rättslöshet degraderade elas suveränitet genom den mandatlösa deen, det ur grafven uppdykna välfärdsutskotet från 1793 på råtimrad, kommunistisk basis.