Göteborgsposten – 12 april 1871, sida 1

om med något ogillande har anmärkts, att de sistförlidna tre riksdagsveckorna förspilts nästan i overksamhet och att ett större antal riksdagsmän än vanligt aflägsnat sig, så föreligger desto mera arbete när påskhelgen slutats och de hemresta reprusentanterra åtorkommit med förstärkta krafter. Femte hufvudtiteln (sjöförsvaret), försvarsutskottets vidlyfuga betänkande och jernvägsbetänkandet töreligga och skola naturligtvis upptaga mycken tid och föranleda lifliga debatter. Försvarsutskottets opus, sådant det för riksdagen framlagts, har tvifvelsutan tillskyndat utskottets sekreterare mycken tankeansträngning. Ty svårigheten. att motivera framställningen om indelningsverkets upphörande har icke varit en lätt ofverkomlig sak. Han har dervid endast haft hr Mankells motion att följa och motiverna i den äro mer än vacklande. Det var ock, såsom ofta blifvit antydt. endast genom lotteriets medverkan som hr Mankells motion blef segrande i utskottet. Den har sedermera i tidningspressen underkastats en lika grundlig som skoningslös kritik, och den har ätven illa medfarits i den reservation som grefve H. Hamilton, friherrarne De Geer och Stjernblad samt öfverste Wijkander och ötverstelöjtn. Nisser gemensamt afgifvit. Hr Mankell har kommit i en ytterst svår ställning genom sin lystnad att operera landtmannapartiet till behag. På det historiska området — just det der han företrädesvis skall vara hemmastadd — har han blitvit beträdd med grotva misstag. Han har medverkat till spridningen af den åsigt, att samtliga rustoch rotehållare äro genom kontrakter befriade från deltagandet i den allmänna pligten att värna landet, emedan de enligt samma kontrakter skulle vara befriade från Lutskrifniog, hvilken hr Mankell nu, men icke förr, gor liktydig med beväringeskyldigheten. Det är dock möjligt att denna åsigt bibringats honom af någon, för hvilken han nödgats böja sig; men han har då öfvergifvit den historiska ståndpunkten och ställt sig på konsiderationernas. Sedan det fullständigt ådagalagts — och så fullständigt att hr Mankell sjelf deremot intet haft att genmäla — att af de rotoch rusthållare, som indelningsverket omfattar, endast 6434 nummer äro genom knektekontrakten befriade från utskrifning, hvaremot 30,155 nummer icke äro på detta sätt frikallade, så hade hr M. bort intaga en helt annan ställning, med öfvergisvande af den som gjort honom till det af en krass egennytta missledda landtmannapartiets Heros. Att nu vidare vilja drifva satsen om samtlige rotoch rusthållares frikallelse från skyldigheten att deltaga i utskrifning och att göra denna (utskritningen) synonym med beväringspligten, är helt enkelt att drifva orättfärdig sak. Det är likaledes orättfärdigt att pocka på indelningsverkets upphäfvande mot värnepligtens antagande, och att för befrielsen från skyldigheten att anskaffa, utrusta och underhålla hästar eller manskap till armn eller flottan endast erbjuda — icke hvad detta onus rätteligen kostar, utan blott 100 rdr pr nummer under vissa år; ty erinras bör att fullgörandet af detta onus kostar högst betydligt, olika till och med inom samma regemente. Vid Jönköpings regemente t. ex. uppgår högsta årliga kostnaden för en rote till 513 rdr 4 öre — och för den vore det ju en briljant affär att i några år endast betala 100 rdr — då den lägsta uppgår till 65 rdr 97 öre, Så