Göteborgsposten – 12 april 1871, sida 1

iiksdags-Kaleidoskop-. XXI Den 6 April. Grundlagsändringsförslag — de må nu vara huru väl motiverade som helst, af behofvet påkallade och af konstitutionsutskottet till antagande förordade — de förkastas utaa förskoning i Andra kammaren, som likvisst gör anspråk på att representera det progressiva elementet, och de som taga dessa förslag afdaga, anse sig dermed hafva räddat både grundlagen och fosterlandet från en öfverhängande fara. Dessa förslag måtte anses utomordentligt farliga, ty Andra kammarens majoritet vågar icke ens låta dem hvila, på sätt grundlagen medgifver, för att pröfvas och definitivt algöras af de friskare krafterna som under den nästinträdande legislaturperioden tillföras riksdagen genom de nya valen. I detta fall är Första kammaren — som dock anses representera det konservativa elementet — ojemförligt mera frimodig; den tvekar icke att låta desssa förslag blifva hvilande, och ådagalägger derigenom att den hyser förtroende äfven för de blifvande ledamöternas i Andra kammaren politiska omdöme. I går slog Andra kammaren ihjäl ett grundlagsändringsförslag, det andra i ordningen vid innevarande riksdag. Det skedde alldeles icke i förhastande, ty saken diskuterades i nära tre timmar. Var då detta förslag så ytterst inveckladt att det derföre måste falla? Eller egde det något sammanhang med sjuttitvåan, bankovinsten eller de enskilda bankerna? Nej, visst icke. Det var en ytterst enkel fråga, alls icke djupsinnig, utan sådan att den gerna kunde gjorts till ötverläggningsämne på en sockenstämma, och jag är benägen antaga att den vida fördomstriare skulle blifvit löst der, än förhållandet blef i Andra kammaren. Här i landet finnes icke så få städer med en jemförelsevis lika folkmängd. För dessa städer är det ganska kostsamt att aflöna borgmästare och råd, d. v. 8. att hålla sig egen jurisdiktion. Dessa städer skulle derföre rätt gerna vilja komma under landsrätt; men sin representationsrätt vilja de icke förlora, och af politiska skäl bör den ock bibehållas på det att proportionen mellan stadsoch lands-representanter i Andra kammaren icke må rubbas. — Det otvan omnämnda grundlagsändringsförslaget, väckt af hr Hasselrot, afsåg också att de städer som så önskade skulle kunna läggas under landsrätt, men framgent bibe hälla sin representationsrätt. . Hvem kan väl på fullt allvar påstå, att i detta förslag ligger något vådligt för den po