Göteborgsposten – 11 april 1871, sida 2

Ryoka mystorier. I Pester Lloyd läses följande skrifvelse från Kiew, daterad d. 9 Mars: Samtliga tidningarne ha formligen förbjudits att omtala de tilldragelser och demonstrationer, som nyligen egt rum i Petersburg. Det torde derför vara at intresse för er att erfara, att det vid en bankett, som petersburgerstudenterna gåfvo till ära för besökande Moskwa-studenter, utbragtes stormande toaster för en konstitution, den franska republiken och alla demokratiska principer, och att de mottogos med oändligt jubel. Slutligen beslöt man att etter ett lefve sör Gambetta sända honom till Bordeaux en varm helsning. Depeschen blef med det ungdomliga lättsinne, som anser allt möjligt, skickad till telegrafbyrån, naturligtvis under den förrutsättning att den skulle helt enkelt bli afskickad. Men det inträffade något helt annat: telegramkonceptet blef aflemnadt till polismästaren. Kejsaren, som på sista tiden haft talrika och häftiga anfall, råkade — såsom det berättas — i ett förfärligt raseri, och nu följde hastigt arresteringar i Petersburg och flera stora städer i det inre af landet. Äfven här i Kiew har man redan häktat mer än tjugo unga män. Polisen påstår, att det finnes en vidt utgrenad sammansvärjning, hvilken går ut på att kullstörta samhällsordningen i Ryssland och sätta en republikansk regering i stället. Den petersburgska demonstrationen skall endast vara ett öfveriladt utbrott af en stämning, som i tysthet utbredt sig för längesedan. Polisen tillåter sig derför barbariska åtgärder mot dem bland de fängslade, hvilka förklara sig för oskyldiga eller icke vilja yppa något. Man låter dem sitta hela dagar utan föda och vatten i ouppvärmda hålor i graders köld; många af dem töredraga att förklara sig skyldiga, endast för att få ett slut på de olidliga qvalen. Afven flera qvinnor ha häktats, och man har för dem förnyat knutstraffet, fastän det blifvit genom en kejserlig ukas atskaffadt; ty man måste till hvad pris som helst ha fram bekännelser för att uppegga kejsaren till stränghet, och den tyska kamarillan, som står i spetsen för ransakningarne, vill ej lemna något medel obegagnadt, för att ernå detta resultat. Inför dylika händelser börja partierna i Ryssland redan att bekänna färg. Offentligen låtsa de, som bekläda höga platser, och embetsmännen, som om de vilja gilla kejsarens handlingar, men flertalet döljer icke — en petit comite — sina sympatier för tronföljaren. Hvad folket angår, så hör man ifrån dess sköte, i trots af den traditionela vördnad det hyser för Åsaderu, mycket djertva uttalanden, och man kan tydligen se, att man skulle temligen all