Göteborgsposten – 6 april 1871, sida 1

slöja hjertat kastat öfver omdömet.) Men hvad ni än må känna, visar ni endast sorg och öppnar era armar för er syster. Hon skrifver ett bref till er och beskyller er för att vara sin mans mördare samt förbjuder er att skrifva till henne vidare. Derefter förenar hon sig med Littloska familjen. Kan ni under sådana förhållanden förebrå er för att ni väntar på att hon skall mera opartiskt bedöma ert uppförande och taga första steget till en försoning. Mrs Little gaf doktor Amboyne sin hand. — Bitter men helsosam medicin! mumlade hon, men var allt för upprörd för att på en stund kunna säga något mera. — Ack, min gode, förståndige vän! sade hon slutligen, mitt förstånd har varit fördunkladt; jag börjar nu inse att jag ensam varit tadelvärd. — Ja, och om Raby vill vara lika läraktig som ni och sätta sig i er plats, skall han säga mig att han ensam varit tadelvärd. Det finnes intet sådant förhållande der en ensam är tadelvärd, eller åtminstone eger det högst sällan rum. Ni har bedömt honom som om han varit en qvinna, han har bedömt er som om ni varit en man. Begagna min metod, missförhållandet upphör och ni ligga i hvarandras armar. Men jag är rädd för att det blir en ny svårighet. Henrys vägran att antaga namnet Raby och bli hans arfvinge. Raby blef bittert förödmjukad och jag fruktar att han är missbelåten med mig och mina medlingsförsök, ty han har aldrig varit hos mig sedan. Naturligtvis är ni ej ansvarig för Henrys uppförande. — Nej i sanniog; ty oss omellan sagdt smärtade det