Göteborgsposten – 4 april 1871, sida 2

Från Utlandet. Af dagens telegrammer synes det ändtligen, att regeringen i Versailles börjat skrida till handling efter alit sitt slöseri på ord och fraser. Hennes trupper ha ryckt fram och kastat de i nejden kring Paris brandskattande upproriska tillbaka till hufvudstaden, efter, att ha fråntagit dem många fångar. Det var också hög tid, ty den i molnen svafvande ideala kommunismens jordiska skugga, stölden, började bedrifvas systematiskt i den mest storartade skala. Franska banken, som förut släppt till ett par millioner, har nu måst ytterligare lemna ifrån sig 3 millioner, för att genom dem friköpa den olyckliga hufvudstaden från fullständig plundring. Den allmänna osäkorheten har emellertid vållat, att alla större penningaffärer i Paris afstannat, så att man tillochmed talat om att förlägga börsen till Versailles. Genom kommunikationernas hämmande ha priserna på lifsmedel stigit 25 2, och i sin penningnöd har Åla commune!, som naturligtvis måste, för att sjelf kunna bålla sig, vid makten, tillfredsställa sina tusendens hungriga och glupska magar, beslutat, sjelf trycka assignationer, hvilka skola gälla för mynt med tvångskurs. Enl. Liberte har ett plakat på Hotel de Ville framkallat den största förvirring. Genom detsamma tillkännagifves neml., att stadskassan skall vara stängd för utbetalning af kuponger på stadens lån och för ränteutbetalningar. D. 30 hade kommunen tillochmed så ondt om mynt, att den konfiskerade alla i centrallallen för fiskförsäljniog influtna medel. Resande från Paris skildra ställningen derstädes såsom tröstlös. ÅKommunen gör de godtyckligaste och hänsynslösaste ingrepp i alla privata förhållanden. Kurirer, som afsändts från bankirhus i Bryssel, vågade icke medtaga från Paris de till dem der utbetalta valutor och värdepapper, utan föredrogo att låta dem bli qvar. För att ytterligare af de rika utpressa medel, har Åkommunen äfven beslutat upptaga tvångslån på fastigheter. Detta kan med skäl benämnas rofferi i stor skala. Hand i hand med detta plundringssystem gå grymheterna. Dagligen dömas personer till döden, fastän dessa domar lyckligtvis icke alltid verkställas. Kommunalrådets exaltados ha redan börjat fatta misstankar mot personer ur deras egen midt. D. 27 Mars blefvo medborgarne Billioray och Chouteau, båda medlemmar af kommunalrådet, bäktade och dömda till döden på grund at bonapartiska stämplingar. Man låt dem dock slippa undan och nöjde sig med att utesluta dem ur rådet. En bekant bataljonschef ur ordningsvännernas parti hade äfvenledes dömts till döden. Då han fick kunskap derom, skyndade han från Börsplatsen till Hötel de Ville och begärde att bli stäld inför centralkomitön. I hafven dömt mig till döden, sade han med hög röst, välan, jag är här, för att låta afrätta mig! Komitens medlemmar sågo förvånade på hvarandra och rådgjorde en stund, hvarpå ordföranden sade: Min vän, vi benåda eder! ... Pöbeln börjar redan att ropa på guillotinen. En nationalgardist yttrade häromdagen: Det blir ej bra, förrän ces machines å raser komma i verksamhet. Detta erinrar om det bekanta yttrandet under skräckperiodens dagar år 1793: Det är på tiden, att jemlikheten svänger sin lie öfver alla hufvuden. Skräcken bör vara dagordningen. Times korrespondent från Versailles meddelar af d. 31 Mars följande underrättelse: I afton utbetalar Thiers 500 millioner till tyskarne, och det skall derpå bli tillåtet för re