Göteborgsposten – 3 april 1871, sida 3

gifva armbågerum att kunna utbilda en tydlig allmän mening; och denna allmänmening är på alla punkter i opposition mot den utrikespolitik som den närvarande styrelsen hitintills synts följa. Den allmänna meningen i Ryssland är i väsentlig grad och med ifver panslavistisk — hvilket med andra ord vill säga att den är fientlig mot de trenne stora förtryckarne af den slaviska racen: tyskar, ungrare och turkar. En allians med Preussen är för denna allmänna mening lika förhatlig som en allians med Österriketteller Turkiet skulle vara. Men den fordrar dessutom att krig genast skall företagas i panslavismens intresse. Den lugna, långsamma, men utomordentligt säkert smygande gången af Rysslands traditionella politik sätter dess tålamod på ett smärtsamt prof. Sådana framgångar som de nu på konterensen vunna betraktas, huru vigtiga de än äro, af de ryska panslavisterna såsom voro de lika med noll. Dessa höra ingenting annat än -ångestskriet från sina förtryckta stambröders sida; den mäktigaste känsla som beherrskar dem är känslan deraf att det är nödvändigt att det heliga Ryssland återförvärfvar sin förlorade supremati genom en stor kupp, ett eröfringskrig. De veta dessutom att landets tronföljare hör till deras parti. När man tager allt detta i betraktande och tillika besinnar att de stora strategiska jernvägarne i söder och sydvest nu ha blifvit så pass fullbordade, att de kunna göra verksam tjenst vid ett anfall emot Österrike eller Turkiet, eller emot båda dessa länder på en gång — bör man ej då anse att såväl för ryska regeringen som för kejsar Alexander personligen stark frestelse måste förefinnas att taga sin tillflykt till den napoleonska taktiken och söka att genom utländskt krig, medan alliansen med Preussen ännu synes vara tryggad, afvärja inre svårigheter? Under sådana omständigheter erhåller det nya ryska lånet på 12 millioner en alldeles särskilt betydelse. Det är sannt, en patriotisk protest har cirkulerat på Londons börs — det påstås dock att den varit utan underskrifter samt att den så förblifvit — men man berättar oss att lånebeloppet blifvit mer än öfvertecknadt. För hvilka ändamål bl. a. dessa 12 mill. skola nyttjas, derom underrättas man genom Östsee-Zeitung i Stettin, hvilken under många år icke endast hatt de bästa underrättelser om ryska förhållanden, utan också alltid haft frihet att uttala dem. Det fransk-tyska kriget, säger Petersburgerkorrespondenten till denna tidn., har öfvertygat de ryska militärauktoriteterna om svagheten af landets hittills följda befästningssystem, och krigsministern har redan uppgjort plan för de nödiga ändringarne i detsamma. Det berättas,skrifver han, att det nya systemet, grundadt på införandet af detacherade fästen, skall tillämpas först på de mera vigtiga gränsfästningarne, hvilkas förändrande och stärkande straxt skall börjas. Främst i ordningen bland dem, som dermed skola förses, stå Brzcec-Litowski, Demblin och Modlin. Dessa fästningar, Brzcec-Litowski, Demblin (eller Ivanogorod) och Modlin (eller Nowo-Georgiewsk, såsom dess officiella ryska namn lyder), äro just de tre platser, hvilka med Warschau såsom centralpunkt beherrska större delen af Polen; och anledningen hvarför Warschau ej blir försedt med detacherade fästen ligger helt enkelt deri, att staden rodan sedan lång tid tillbaka egt sådana. Ryssland spiller således icke någon tid i att förstärka sitt tag i Polen och att göra sin operationsbasis mot Österrike ännu kraftigare. Den brådska, hvarmed allt detta utföres, bådar icke godt för Europas fred. Allt detta är emellertid endast rustningar för försvarsändamäl. Men den ifrågavarande korrespondenten tillfogar ytterligare: De krigiske förberedelser i Ryssland, som togo sin början vid utbrottet af fransk-tyska kriget, fortsät as med oförminskad ifver. Senast har krigsministern anbefallt bildandet af en sjerde bataljon på hvarje regemente. Och utförandet af denna order sättes redan öfverallt i verkställighet, äfven inom Polen. De detachementer, som äro bestämda för tjenst vid jernbanorna: och sälttelegrafen hafva liksom sjukvärdskompanierna redan blifvit organiserade. Soldaterna ha blifvit flitigt exercerade och öfvade i att uppfylla tjenstens olika pligter och sjukvårdssoldaterna ha äfven undervisats i att lägga den första förbindningen på sårade, att hämma blodsförlust m. m. I nästan alla kontinentens armeer består infanteriregementet på fredsfot af tre bataljoner och det första omisskänliga tecknet på öfvergången från fredsfot till krigstot är just det att en fjerde bataljon bildas. Samma dag Louis Napoleon förklarade krig, befalde äfven han att en fjerde bataljon skulle uppsättas. I Preussen utgör detta den första handlingen så snart mobiliseringsorder utfärdats. Liknande är förhållandet i Österrike och äfven i Ryssland. Hvad man nu än må tänka om det hastigt uppståndna behofvet af detacherade fästen för de stora fästningarne i Polen, eller om den lika snabbt insedda nödvändigheten att införa i ryska armen systemet af de preussiska Krankenträger samt jernvägsoch telegrafdetachementer (i ett land hvarest bäde jernvägar och telegrafer äro temligen sällsynta) — så hafva vi likväl här i upprättandet af fjerdebataljonerna ett otvetydigt vittnesbörd om att Ryssland verkligen har öfverstigit det rämärke. som skiljer fredsfoten från krigsfoten. Ingen kan föreställa sig att Ryssland tagit detta steg utan afsigt, men om det således åsyftar någonting, måste det vara att anfalla någon. Detta gifver möjligen förklaring på behofvet af de 12 mill. Å.