Göteborgsposten – 3 april 1871, sida 1

— Nå ut med det, fortfor mr Bolt. Ett sådant sällskap jag fått: der sitter den här damens man och fördjupar sig i en tidningsartikel, och här sitter ni och rufvar som en höna öfver sitt ägg. Om ni har varit och mördat någon så säg ut. Sedan ni en gång lättat ert hjerta, skall ni bli mer sällskaplig. — En mans tankar äro hans egna, mr Bolt. Jag är ej så road att tala om mig sjelf som ni tycks vara. — Åh, jag kan prata eller höra på, hvilket som helst. Men ni vill ej göra någotdera. — Denne gentleman har verkligen rätt, sir, inföll den storväxta damen. Om ni har några bekymmer så är det bästa sättet att låta tungan bli en afledare för hjertat. — Mina bekymmer äro verkligen af det slaget som ej intresserar någon, svarade Henry. Jag har uppfunnit en maskin att slipa sågar, hvarigenom femhundra procents arbete kan besparas. Denna arbetsbesparing representerar en enorm vinst — en stor förmögenhet; derföre har jag tagit patent på uppfinningen på min egen bekostnad. Men jag kan ej utföra den utan en kapitalist. Nåväl jag har sökt igenom hela London, men ej funnit en enda kapitalist der villig att lyssna till mina förslager. De dårarne vilja inlåta sig i jernvägsföretag och andra företag som äro beroende af blott slump, men de vilja ej sätta sig in i mina beräkningar, som dock äro säkra. — Jag har då ej deras sinnelag, sade Bolt; Min regel är att aldrig låta andra arbeta med mina penningar. Inga jernvägsaktier eller guldminor för Ben Bolt. Mina