Göteborgsposten – 3 april 1871, sida 1

Göteborg d. 3 April 1871. Väderleken har under de senaste dagarne varit kall och blåsig, ett Aprilväder i ordets fatala bemärkelse, den ena stunden solsken och molnfri himmel, den andra regn eller snöglopp, men alltid blåst, nordlig eller vestlig storm. Några aftnar har ett temligen starkt norrsken varit synligt, hvilket i Lördags afton spelade i de briljantaste färgskistningar mellan rödt och blått. Allting antyder att April månad ej ämnar visa samma blida vårfysionomi som åtminstone en del at Mars. De offentliga föreläsningarne. Det ämne prof. Dietrichson vid sin första föreläsning behandlade, Athens Akropolis, utgjorde äfven föremål för hans andra i Lördags hållna föredrag, hvilket åsyftade att åt åhörarne gifva den klav, skönhetsläran kan lemna för bedömandet af det nämnda arkitektoniska mästerverket. Föreläsaren erinrade em de skönhetslagar, som man vid hvarje analys af ett konstverk måste hos detsamma finna upp: fylde, såvidt det med rätta skall kunna göra anspråk på skönhetens namn. Men äre icke dessa 8, k. lagar endast hugskott, uppfunna af vetenskapsmännen för att försvåra konstens utöfning för de stackars konstnärerna? — frågade föreläsaren. Nej, de äro lagar, lika nödvändiga, lika eviga som naturlagarne, lika upphöjda öfver menniskans godtyckliga ändringslusta som dessa. Hr Dietrichson visade nu huru dessa konstens eviga reglor äro tillfyllestgjorde i de byggnader, som pryda Akropolis, sedan han först liksom på prof ådagalagt huru desamme klart kunna skönjas i åtskilliga allmänt kända skaldeverk, såsom i Shakespeares Kong Lear, Göthes Faust. Det är naturligt att i hvarje at ifrågavarande tempelbyggnader alla lagarne samtidigt skola hafva blifvit fyllestgjorde; men detta hindrar icke att ju vid den ena byggnaden tillämpningen af en skönhetsregel framstår mera klar än vid den andra. Så är det t. ex. vid anblicken af Propyläerna företrädesvis insigten i enhetens och ekonomiens lag, som träder åskådaren till mötes. Skönhetskänslan fordrar att formen skall fullt rymma iden och att å andra sidan denna i sin helhet skall uppgå i formen så att ej något öfverskott af ids finnes, hvilket icke blifvit formadt: innehåll och form skola samna hvarandra. Vid byggandet af Propyläerne var denna fordran så mycket svårare att uppfylla som dess ändamål var tvåfaldigt: på en gång fästningens och den festliga tempelstadens. Men att konstnären kunnat lösa denna dubbla uppgift så som han gjort, att detta verk på en punkt uttalar till besökaren ett allvarligt hotande: vik härifrån, och på en annan ett det mest inbjudande: träd närmarev — det är häri de egenskaper ligga som göra Propyläerna till en af arkitekturens mest beundransvärda skapelser. För att nå målet har tydligtvis från konstnärens sida den största ekonomi i anordningen måst iakttagas, så att ingen bisak blif