Göteborgsposten – 1 april 1871, sida 2

Frän Utlandet. Ä Ställningen i Frankrike visar sig alltmera beklagansvärd. Versaillerregeringens slappnet, ordningsvännernas i Paris räddhåga. armåns opålitlighet — allt detta ger de röda nod och djerfhet att med stigande cynism tortsätta sin terrorism under ett halft löjligt ofterapande af det stora revolutionsdramats handling, situationer och dekorationer. Den olkvalda kommunregeringen har, såsom man kunde vänta, sedan den genom valet gifvit sig ett sken af berättigande, åter i sjelfva verket afgått från skådeplatsen och lemnat rum för en ur dess midt vald ny centralkomite, ett. slags verkställande utskott, hvars medlemmar dock till största delen utgöras af dem, som tillhörde den gamla komitön. Den nya komitön har till sin president valt Assi, den bekante medlemmen af ÅInternationala Arbetareföreningen, och till sin hederspresident Giuseppe Garibaldi — man anser sig behötva en hederlig mans namn till skynke. Denne Assi skildras som en dyster och inbunden karakter med stor energi och kallblodighet. Man har till befalhafvare öfver artilleriet utsett en öfverste Duval och öfver kavalleriet en general Bergeret. Generalerna Darras och Cluseret deremot ha fallit i onåd. Darras, som likväl spelade en framstående roll under de första upprorsdagarne d. 18 och 19 Mars, ären förrymd fenier, som engelska beskickningen redan förut begärt att få utlemnad. Assi synes vilja agera vår tids Robespierre. Han har låtit nedsätta en kommission, hvilken skall esterforska alla dem, som kunna misstänkas för att hysa åsigter stridande mot centralkomitns, och föreslagit, att dessa förbrytare skola dömas till döden. Denna kommission, som fått namnet ComitE de surveillance, är tillskuren efter mönstret från skräckperioden 1793 och och har redan börjat utveckla en verksamhet, som snart måste bli förfärande. I nästan hvarje arrondissement finnas neml. anhängare af upproret, hvilka börjat med angifvelser mot välsinnade medborgare. Tidningen La Commune innehåller äfven massor af dylika angifvelser, och de röda ha redan kommit derhän, att de förklara välsinnade medborgare för farligare, än sjelftva tyskarne. På Montmartre och i Belleville råder jubel. Centralkomitån har helt enkelt dekreterat, att alla husegare skola efterskänka tre månaders hyra, hvilket innebär mångas ruin, emedan det i Paris finnes en massa personer, hvilkas enda näringssång är att vara husegare och lefva på räntan af sina fastigheter. Nationalgardisternas sold har höjts till 2 fres om dagen. Några ha föreslagit ett högre belopp, men man har i den franska historien funnit, att nationalgardisterna under revolutionsåret 1793 blott fingo dessa 2 fros, och nu skulle det bli på samma sätt. Man vill äfven i ett annat fall likna den stora revolutionen, bvars alla skuggsidor man eftergör, utan att kunna uppvisa en enda af dess stora id6er och handlingar. Centralkomitöns officiela tidning uppskattar neml. de rika franska jordegarnes egendomar till ett värde af 170 milliarder och säger, att det enda medlet till att hastigt betala krigsomkostnaderna är att konfiskera 3 eller 4 I af dessa egendomar. Flourens, som i Paris nu spelar en roll, älskar att hölja sig i den store revolutionären Maravs kostym och synes på boulevarderna i en slängkappa, lik denne sin ädle förebids, och som han med en smutsig näsduk kring hufvudet, och folket ropar sitt vive! och applåderar denne parodiske hjelte. Centralkomiten utskrifver fortfarande betydande massor af lifsmedel hos bagare, hökare, slagtare, specerister, kortligen, hos alla som handla med matvaror. Det tjenar till intet att vägra, ty då taga centralkomitens utskickade med våld, hvad som begäres. Dessa reqvisitioner betalas uteslutande — också efter den stora revolutionens föredöme! — med anvisningar på kommunen, för hvilka ingen annan garanti finnes än komitåns underskrift. Nämnde handlande klaga starkt häröfver i de