Göteborgsposten – 29 mars 1871, sida 2

finnes i Italiens budget; att turkiska fonder stiga, medan de i förhållandena invigde skaka sina hufvuden öfver Turkiets finansnöd; att sydamerikanska och kinesiska telegrafaktier erhålla förhöjd kurs på samma gång som spårvagnsaktier i Buenos-Ayres och gasaktier i Moskau, ehuru man icke gerna lär i anledning af Versaillerfreden åka mera på det förra stället eller öka gaslysningen på de senare stället. Saken är den, att till den delvis berättigade haussen sällat sig en svindel, hvilken kan föra oss dit hvarthän vi allraminst skulle vilja komma. Det faller sig verkligen något svårt att uppsöka en nöjaktig grund för det anmärkta förhållandet Men det vill synas som om man föreställt sig att de med freden inträdande anspråken på kapitalet skulle bli ännu större än hvad de i verkligheten blifvit, och att man derför af ötverdrifven försigtighet reserverat större förråd än som länge kunnat hvila overksamma. När nu tillika den väntade franska lånetransaktionen alltjemt uteblifver i följd af de i Frankrike utbrutna inre oroligheterna, saknas derigenem det placeringstillfälle, hvarå allmänheten mest väntat, och deraf föranledas de lediga tillgångarne att kasta sig på de spekulationsföremål som erbjuda sig. Om nämnda franska lån känner man ännu icke något vidare, än att tvenne grupper af bankirer, den ena med Rothschildarne och den andra med Comptoir dEscompte och Credit foncier i spetsen, täfla om detsammas öfvertagande. Den förstnämnda gruppen önskar ett 5 2 lån, i hvilket fall de ikläda sig garanti för ett belopp af 2 milliarder fr.; de senare föreslå att räntefoten skall bestämmas till 3 2. Baron Anselm Rothschild från Wien har nyligen besökt Paris i ärenden som med denna transaktion stå i gemenskap, och man antager att förhandlingarne nu skolat hafva varit afslutade, såvidt icke de bedröfliga händelserna i Paris kommit emellan. För trenne år sedan antogs i England en par. lamentsbill, hvarigenom det blef möjligt för ett aktiebolag att, utan att först behöfva sättas under utredning (wind up), förminska det nominella kapital, hvarå dess bolagsordning innehöll sanktion, till närmare öfverensstämmelse med aktieegarnes verkligt inbetaldta tillskott. Sedan denna tid ha icke mindre än 40 bolag — bland dessa ätskilliga just de solidaste och i sina företag mest lyckliga — begagnat sig af nämnda rättighet och detta i sådan utsträckning att deras bolagskapital från 32 mill. nedsatts till 6 mill. Aktierna i dessa företag hafva alla stigit i pris, hvilket i icke ringa mån tillskrifves denna reduktion. Tydligt är ock att många skola finnas villiga att under sådana omständigheter ingå såsom aktieegare, hvilka annars skyggat tillbaka för den stora ansvarighet som under förutvarande förhållanden ålegat dem. Emellertid medgifva vi gerna att det principielt riktiga föredöme, Englands affärslif sålunda lemnat, icke är så jätt att följa för industriella kompanier i andra länder; ty det förutsätter en national-ekonomisk uppfostran inom operationsfältet som icke öfverallt står till buds. I vårt land t. ex., der försäkringstagaren sällan bryr sig om att taga reda på de verkliga data, som kunde gifva honom upplysning om ett försäkrings-gifvande bolags ställning, skulle utan tvifvel en dylik reduktion af det nominella kapitalet hos många förminska tron på bolagets soliditet och lända detsamma till förfång vid konkurrensen med andra bolag, hvilka i sina prospekter uppträda med stora grundfondssiffror. Från Norge uttalas äterigen, men med större styrka än förut, farhågor för att sillen skall försvinna från den omedelbara närheten af landets kust. Sistlidet år gaf vårsillfisket det ringaste resultat det dittills någonsin gifvit eller 160,000 t:r, och i år har fångsten sjunkit ännu betydligare eller till jemnt halfparten af ofvannämnda belopp, häri då icke inberäknade 10,000 t:r s. k. Blandingssild?. Hvilka genomgripande följder en sådan händelse skall medföra för de ekonomiska förhållandena i åtskilliga trakter af landet, kunna vi lätt föreställa oss som lefva i midten af en tradition, hvilken vet att berätta huru allt var beskaffadt när sillen ågick till bohuslänska kusten och när den plötsligt försvann derifrån. Svårigheten ligger icke blott deri att åt en talrik allmogeklass, som i detta fiske egt en födkrok, nya näringskällor skola uppsökas; men vid sidan af hufvudnäringen hafva binäringar vuxit upphvilka samtidigt blifva lidande. På de platser, som äro den fiskedrifvande allmogens samlingserter, har en hel liten handelsklass uppstått: denna mister nu med sillfiskrarne sina kunder. I salterier och i andra för denna industri lämpade byggnader är et stort kapital nedlagdt, hvars frigörande icke torde falla sig så lätt. Om den händelse, man i Norge befarar, verkligen skulle inträffa, kunna svår gheter i ekonomiskt hänseende icke undvikas, och dessa skola isynnerhet framträda skarpt vid öfvergången. Den norska tidn., ur hvilken vi hemtat ofvanstående underrättelse, förmodar emellertid att sillens aflägsnande från Norge skall inskränka sig dertill att den, i stället för att såsom hittills tränga sig intill kusten, kommer att hålla sig längre ut på djupet. Förändringen i ekonom. hänseende skulle i sådant fall hufvudsakligen bli den att fisket hädanefter måste bedrifvas mera yrkesmessigt i särskilt derför afsedda fartyg och med mera öfvadt manskap än hvad förut varit fallet. Men sillen är en nyckfull tingest: sillfångsten har i sin tid bidragit att sprida välstånd bland Skånes kustbefolkning och sedan till det mellersta Sveriges vestkust. Man vet icke hvarifrån den kommer eller hvart den far. GÖTEBORG d. 28 Mars. Oaktadt ännu i går på förmiddagen himlen var klar, kunde man dock af den mot föregående dagarne betydligt lägre tem