Göteborgsposten – 29 mars 1871, sida 2

fslandals-andarrättelser. Vi hafva vid ett föregående tillfälle trott oss kunna förutsäga att verkan af det åter inträdda fredstillståndet skulle för Englands penningmarknad, och för öfriga marknader som af densamma äro beroende, blifva en förhöjning af räntesatsen och, hvad dermed vanligen står i samband, ett prisfall i de flesta fondeffekter. Grunderna för detta antagande ha förut blifvit anförda. Vi stodo icke ensamme om en dylik mening. Englands bankirer sörjde genast vid underrättelsen om fredsslutet för förstärkandet af sina reserver, diskontörerna inskränkte i möjligaste mån sina diskonteringar, börsspekulanterna läto sina spekulationer hvila och engelska banken höjde sin diskontsats med 3 . Motsatsen af det väntade — billighet i stället för dyrhet på penningar, hausse istället för baisse — har emellertid inträffat, och stämningen har icke ens låtit sig hindras i sitt framträdande af det obehagliga intermezzo, som den parisiska insurrektionen onekligen utgör för affärslifvet. Om denna riktning till stegring i kursen af fondpapper på Englands börser vore endast partiel, skulle den kunna förklaras. Att t. ex. Frankrikes senaste 6 2 lån stiger har en god förklaringsgrund deri att detsamma först vid pari kan anses hafva samma pris som de öfver 50 stående 3 4 rentes. Men stegringen är allmän, och häri ligger det svårförklarliga. På följande sätt yttrar sig angående detta ämne en finanskorrespondent från London: Det är ej blott kärntrupperna bland fondpapperen, som stiga i höjden, utan äfven det sämsta följe deltager i stormen uppåt. Jernbanor, hvilka alltsedan sin högtidliga invigning ej lemnat ett öre i utdelning och hvilka efter menskligt förstånd icke kunna göra det förrän i tionde slägtledet härefter, stiga med flere C. Stigit hafva aktierna i sådane jernvägar, af hvika ingenting mera finnes till än den utstakade linien; stigit har tillochmed en jern