Göteborgsposten – 24 mars 1871, sida 2

poret. Varlin, Boursier, Mortier, Gouhie. La valette, Fr. Jourde, Rousseau, On. Lu lier. Planchet, J. Grollort, Barroud, H. Gereame, Bobre, Pougeret. Den forne mairen i Montmartre, Clemenceau, förr en af de radikala, bar nu häktats at de röda och skall ställas. inför krigsrätt. Från Paris skrefs d. 16 d:a till -Time-: I går efterm. höll den republikanska konfederationens centralkomit ett stort möte. Endast nationalgardister fingo tillträde till lokalen. Flera nya medlemmar upptogos i komiten, bland dem Gustave Flourens. Garibaldi utnämndes till chef för nationalgardet och Menotti Garibaldi till generalstabschef. Alla nationalgardister måste förbinda sig till alt lyda komitens befallningar. Generalerna Vinoy och uurelle samt deras underlydande officerare sorklarades afsatta. Så fort resultatet af detta möte blef kändt på Montmartre helsade de röda det med en artillerisalva från öfversta batteriet. Från batteriet vid Rue de Chaumonts (i Belleville) besvarades denna salva med kanonskott och uppkastandet af en grön raket. På Moutmartre hissades straxt derefter en röd flagga vid sidan af tricoloren, en ny salva afsköts och en röd raket kastades, hvilken från Chaumont besvarades med 2 gröna raketer. En folkhop ropade: elefve republiken! och hela grannlåten var slut kl. 38. Det började nemligen att svöa och regna, hvarefter man gick hem och lät kano nerna sköta sig sjelfva. Att revulutwoen i Paris kan, om icke snart slut blir derpå, bli af den olyckligaste betydelse för Frankrikes yttre ställning, att den, såsom regeringen sagt, ånyo kan öfverlemna landet åt dess dödsfiende Preussen — derom äro nästan alla offentliga organer nu ense. Allt är kaos, och sredstrakiaten skall icke ha mera värde än det pappersark på hvilket den nedskrifvits. Faller Frankrike i anarki, måste Preu-sen, som vill ha såkerhet för fredsfördragets utförande, söka denna garanti i nya materiela steg, mot hvilka ingenting kan göras, i en ockupation af Paris t. ex. eller kanske tillochmed i tillsättandet af en regering, som ingitver det förtroende. Det synes ätven att Preussen af sådan anledning uppmärksamt följer händelserna. Det har tördröjt hemmarschen för en stor del af sina trupper och uppskjutit med hemskickandet at de franska krigstångarne, hvilka ju skulle bli ett ypperligt materiel för ett nytt krig. Brysselerudningen Le Nord förmåler äfven, att de defiaitiva fredsunderhandl.ngarne derstädes blifvit tillsvidare uppskjutna. En annan omstar dighet är, att den anarki, som experimentet med republiken frambragt, mirskar utsigterna för denna statsforms bibehållande, under det att talet om en bonapartisk restawation blir allmännare. Ett icke ovigtigt tecken är, att den fordne stat-miais ern Rouher åter visat sig i Frankrike, der han dock häktats. I Ostende är det tullt med bonapartister, och en mävgd transka officerare har anländt dit, för att mottaga kejsarens betallningar. Staden hkoar ett tullstandigt fältläger, heter det. Napoleon, som afreste trån Wilhelmshohe i Söndags, anlände samma dag på aftonen till gränsstationen Herbesthal, der han mottogs at prinsessan Mathilda, som anländt från Bryssel. Guvernören i Kassel, ge neral Monts, som följt honom dit, tog här atsked af honom, under det belgiske konungen Leopolds adjutant general Prisse mottog kejsaren vid hans ankomst på belgiskt område. Kl. 3 på morgonen i Måndags anlände Napoleon till Östende och begaf sg genast ombord på ångaren Comte de Flandre?, dit endast versoner at hans svit följde bonom, under det att de andra stannade i Ostende. Kl. 1 på ofterm. samma dag anlände Napoleon till Dover, der en ofantlig menniskomassa af denna anledning samlats. . Han mottogs af sin gemål och son, med hvilka han genast begaf sig vidare till Chislehurst. I ett telegram från Kassel till Neue frei Presse meddelas: Napoleon har kort före sin afresa från Wilhelmshöae haft ett samtal med flera framstående personer. Napoleon uttalade den fasta förhoppning, att hans dynasti skulle bli återupprättad i Frankrike, och förklarade, att det icke kunde ges någon telatigare politik än en hämndpolitik. Han ville för sin del en försoningspolitik, isynnerhet genom tulloch handel-fordrag.