— Hvad skulle du tycka om att ä kallad kokett? — Käre pappa! — Är det ingen som har rättighet t använda denna benämning på dig? — Nej, det hoppas jag. — Du uppmuntrade mr Coventrys aigheter? — Jag fruktar att jag ej afböjde em, så som jag önskar att jag gjort. Det är så svårt att knna förutse allt. — Kommer du ihåg den femte sisidne December? — Kan jag någonsin glömma den? — Är det sanut att mr Coventry frile till dig den dagen? — Ja. — Och att du gaf honom ditt bifall — Nej, nej. Han har då sagt dig d? Huru oädelt! Allt hvad jag gjorde var att jag tvekadech gret och ej sade nej. Oh, pappa, haf medlidandemed mig och rädda mig. Mr Cardens faderliga hjerta rördes denna vädjan, men han beslöt att utforska hela sanning. — Du skulle komma att älska hom med tiden, tänker jag? — Aldrig. — Hvarföre det? — Emedan — — Säg mig sanningen. Har du nåt annat tycke? — Ja, käre pappa. — Något tycke som du ej är stolt ter?