Göteborgsposten – 22 mars 1871, sida 2

förödmjukelse, som ligger i förvärfvandet af det redliga arbetets ära! En icke-:parisare som kort efter belägringens upphäfvande genomvandrat Mont de Pets ofantliga salar, har lemnat en skildring af de intryck, som han dervid erfor, hvilken skildring såsom ett åpropos för dagen utan tvifvel skall intressera våra läsare. Oaktadt under det belägringen fortfor maximibeloppet som utlånades, äfven på den dyrbaraste pant, var bestämdt till endast 50 fres, var penningebetrycket så stort, att man beräknar låntagarnes antal i Mont de Piåt under denna tid till ej färre än 150,000 personer af alla klasser. I en sal funnos en mängd hyllor, på hvilka mer och mindre eleganta skrin, tuier och askar af alla dimensioner och färger voro uppställda. Alla dessa innehöllo juvelsmycken at alla åldrar och värden, från det furstliga garnityret: diadem, broche, halskedja, örhängen och armband, allt af gnistrande diamanter, till den enkla juvelringen om 100 fres värde. Mer än ett af dessa juvelskrin, hvilka i sitt inre kanhända dolde minnen från en Montmorensys, en Rohans, en Montespans eller la Vallieres historia, hade oafbrutet stått här i många år, med undantag för en och annan kejserlig bal i Tuilerierna eller S:t Cloud, då de, inlösta öfver natten, glänst på sina egarinnors mjellhvita pannor, halsar och armar, hvarom allt den kejserlige pantlänaren skulle kunna fortälja de mest pukanta historier. I en annan sal förvaras ej mindre än 100,000 fickur och 25,000 andra klockor, från det dyrbara briljanterade repeteruret till studentens anspråkslösa silfverur, från bordstudsaren med sigurer af Jean Goujon och ciseleringar af Benevenuto Cellini, till det vymoderna Schwarz-walder-gökuret. Tänk bara om alla dessa 125,000 tidmätare på en gång skulle börja att picka och slå, hvilket storartadt motstycke til tidens oro i andra hänseenden! Juveler och fickur äro dock på det hela taget föremål, som personer af högre samhållsställning kunna göra sig at med utan att derför vara alldeles afsigkomna eller ha nedsjunkit i någon allvarsammare nöd. Annat slag med andra pantföremål, t. ex. dessa stycken äkta Brabanterspetsar, kanske såg du dem förra vintern fladdra omkring lifvet och ötver kjolen på en förtjusande markisinuas rosensärgade atlasklädning, som en värsky i aftonrodnaden smmarde vid horisonten... denna dyrbara kaschmirsschal med sina mångbrokiga arabesker och palmetter, det är ej langesedan som den i mjuka veck låg draperad kring den finaste, mest aristokratiska vaxt som Paris salonger kunuat uppvisa... denna näsduk med sina båda iniualer sammanllätade under en hertigkiona och törlärdigad af en batist så fin att inrättningens värderare vägat upptaga den ända till 3 fres, den minsta summa som utlänas ... ännu för ett knappt år seuan fördes han till en ung lycklig bruus at glädjetårar fuktade ögon! Upp och ned, rikedom och elände, lycka och olycka, vexla med dygnets flykuga tummar i denna mikrokosmos, denna verld i smått, som man kallar Paris!