Göteborgsposten – 18 mars 1871, sida 1

— —— nehr? O du, anspråkslösa Gullbergsvass, du, som en gång var ämnad att bebyggas med Voteborgswagnaters ståtliga palatser, så skall lu dock till slut — åtminstone för våra svenska andtbrukare — bli en Lycksalighetens ö ler Felicitas — nej, Fertilitas skall vifta med sitt trollspö öfver gullberg af kainit och kyprolith. Ingen ytlighet; nej, till roten skall det gå och den svenska klöfvern skall åter bli trumf! Ir Emil Gissefeld skall skära tänder af förargelse, ty Fertilitas gagnerika verksamhet bör innan kort kännas för honom som kali-salt i surt öga. Det är visserligen sannt, att det ännu ej är så alldeles afgjordt att anstalten kommer att förläggas till nämnde plats, ty stadsfullmäktige ha hänskjutit frågan till styrelsen för Gullbergsvass, som nu bar att utröna huruvida Fertilitas valspråk ej blott är utile utan äfven dulce, eller med andra ord, om fabrikaterna skola bli oss Göteborgare till en söt lukt och icke tvärtom. Men vi skola hoppas att vår stad, som kan uppvisa så många andra industriella anläggningar af betydenhet, äfven skall få tillegna sig denna, att Gullbergsvass skall bli ett annat Golconda för den svenske landtbrukaren, dit han skall valltärda liksom muhamedanen till Mekka och dervischen till Bramatemplet vid Indus, vi skola hoppas att vi redan vid det stora landtbruksmötet i höst skola kunna framlägga de mest förvånande resultater af Fertilitas verksamhet, solida präktiga fabrikater, ren fosterländsk vara, ej något utländskt fostoritmjöl, blå dunst i den oerfarne, irrationelle åkerbrukarens ögon! Ja, måtte Fertilitas blomstra, uppfriskad och framdritven af egen inneboende gödningskraft, måtte procenten på aktiekapitalet ej bli alltför tarflig och måtte varan bli af prima qvalitet och ej för dyr sein! Vive la concurrence! står det på biljetterna till hr Strakoschs maskeradbal i afion, hvilka för öfrigt äro försedda med en qvick, men retsam vignett: en vagn med maskeradgäster, som i fyrsprång köra förbi Nya Teatern, under det en af dem håller i handen en fana, hvarpå står att läsa: Till Lorentzberg! Ja, lefve konkurrensen, men — det blet ingen konkurrens af den gången. Ir Åhman nöll i sig i det längsta, men förändrade i sista ögonblicket. sin operationsplan, han uppsköt nemligen sin bal till om Fredag. Det förstås att hrr Strakosch och Graf, i förening med den skicklige dekoratören hr Lange på Lyckan, uppbjudit al sin förmåga tör att göra festen, som det heter i annonsen till den törsta i sitt slag. I förbigående sagdt behöfde de för det ändamålet ej lägga två strån i kors och ändå knappast göra sig skyldiga till loftesbrott, ty denna karnevalssest är helt enkelt den första i sitt slag; oss veterligt har neml. ännu ingen maskeradtillställning varit anordnad på Lorensberg, hvarken under gamla eller nya regimen. För dem som ännu ej beslutat sig för någon viss drägt vilja vi påpeka att hr Sommar, boende vid Östergatan nära Hagakyrkan, dels uthyr maskeraddrägter till betydligt nedsatta priser och dels tillökt sin garderob med flera nya och dyrbara kostymer. Lorensberg har under sista året blilvit alltmer och mer freqventeradt. Tre ordenssällskap: S. IL 1., W 6 och 1—6 — ha der sina sammankomster och knappast någon dag i vinter har förgått utan att större eller mindre middagar, supger och baler der varit anordnade. Rättvisligen måste också medgilvas, att maten och serveringen, hvilka vid början af den nya regimen lemnade åtskilligt öfrigt att önska, på senare tiden gifvit tå eller inga anledningar till anmärkningar. Nästa Thorsdag d. 23 d:s gifva hr och fru Egelin en af sina omtyckta slutbaler derstädes. Dessa danstillstallningar böra ej förblandas med vanliga voslentliga nöjen af denna art, ty biljetterna till de Egelinska balerno utlemnas endast till för anordnarne bekanta personer eller å skrisilig redvisition. Klostret Castro har tvenne gånger gifvits å Nya Teatern för on temligen fåtalig publik. Ehuru visserligen Åhmanska sällskapew utsorando af detta stycke ej kan mata sig med To:sslowska sällskapets, vore det orätt ej medgifva alt åtskilliga roller utföras på ett ganska förtjenstfullt sätt. Detta gåller framför allt hr WVayner, som spelar med verklig sydländsk glöd och passion, underswundom nästan väl kraftigt, såsom t. ex. i grafkorsscenen, der hans deklamation väl vore i stånd att uppväcka döda. IIr Pousette har flera lyckliga momenter som kapten Ranuccio, hvaremot det ej fullt lyckas hr Åhman att göra kardinalen nog skröplig för att dels motivera buru han kan lyckas så väl dupera sin omgilning dels göra den väl anlagda slutscenen tillrackligt effektfull. M:ll Johannesens förmåga räcker ej tll för Helenas roll och fru Poubette förstör det goda intrycket af vissa med talang utförda eslektscener genom åtskilliga högst störande missägningar. De båda grefvarno Campireali ge en söga tilltalande bild af tvenne italienska ädlingar. Hvad den äldre beträffar, så är hans deklamation värre än någonsin, som bevis hvarpå kan anföras, att då han vid ett tillfälle skall utropa: Min son, om du råkar honom, så döda honom, den förvånade publiken istället får höra: Min san, om du rakar hanom sa teda hanom! Den sceniska uppsättningen är mycket J844.g Ach stveket bör med sina många rÖ TD 2— —